Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il BOKEN. — II KONJUGATIONEN. 95
slutligen skulle uppstå en hejdlös oreda, föga värdig ett i det
hela så välgjutet och skönbildadt språk, som det Svenska.
Bland oegentliga anomala, utan j, hafva kräfva, säga,
lägga, sätta, fordom haft denna aflednings-bokstaf, som ännu
visar sin kraft i det hvardagliga uttalet af säga. Liksom det
förr af en och annan skrefs säja (så ännu af Wesrte), säjer,
säj! talas det nu, der icke föredraget är desto högtidligare;
men skrifsätt är det numera icke, om ej undantagsvis för
vers; uti sagd, sagt höres g tydligt. Vokal-förvandling fortfar;
väl mindre i kräfva; men i säga, lägga, sätta ovilkorligen.
Från 2 konjugationens allmänna böjningssätt afvikande, i andra
delar, äro blott säga och lägga, som i impf. utstöta g; så att
af sagpi, lagpi, sedan sagde, lagde," eller sagdhe, lagdhe,
blifvit sade, lade. Denna synkopering är samtidig med den i
det gamla hafde (ses. 77), alltså nu trehundra-årig. — Ljud-
skiftet i tör och töras, vid början af sistförflutna seklet ej
fullt stadgadt i skrift, är 1 denna stund icke antaget af all-
mogen uti många landsorter; men är allmänt i riksspråket,
som i st. f. Pora, Por, Porpi, har såsom hjelpverb pres. tör,
impf. torde, men endast dessa tempus; hvaremot töras (våga)
är ett fullständigt, vokal-förvandlande deponens: törs, tordes,
torts. Hufvudstadens folkspråk, liksom några andra, eger ett
infin. tordas, påtagligen bildadt af impf.; men ännu djerfvare
än det med impf. helt och hållet sammanfallande Danska at
turde. Den oeftergifliga enstafvigheten af pres. tör, törs, blir
föremål för undersökning, der detta verb i sin helhet kommer
att betraktas (i denna Boks slut-kapitel). 1 afseende på göra,
böra gifvas några egenheter, som påkalla en egen teckning af
dessa verbs historiska ställning.
Ena allenast i fornspråket nyttjad form af göra innehåller
afledningen v. Homil. har 48: 2 gorva; annars heter det i
gammal Isländska gerva (se Rask, Anvisn.s. 285), görva, t.ex.
Edda Sem. s. 403 v. 19 at gjörfa, at gjörva (i Munces uppl.
på båda ställena at görfa); s. 4148 v. 414 at pu Hepni hvilo
gjörvir (hos Muncm görvir), att du åt Hedin hvila bereder;
8. 53 v. 6 vip (vi begge) giörvwm (bos Muncu görvum). I
" Det i många nordligare dialekter, bland dem Stockholmskan, befintliga impf.
lag (lade) är förmodligen en stympning af detta lagde. Någon stark
böjning af lägga synes aldrig hafva varit för handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
