Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
926 II BOKEN. — II KONJUGATIONEN.
runor finner man kirva, karva, kiarva, gierva 0. s. v. (se
härom i tredje Boken, under Infin.), — allt i bemärkelsen:
göra. Men redan i våra äldsta, nu kända handskrifna upp-
teckningar är v ej mera synligt. Jemväl i runristningar är
formen utan v ganska vanlig; t. ex. Run-Urk. 1638 Beorn
Hosa son let gera hvalf Pina (dessa hvalf); 40 Kuniltr let
kera merki Pesa; 428 Porkil lit kiara merki, 1735 Jakaupr
ok Bolein litu gara Pina sten; 370 Hulmfrip lit kara mirkti.
Isländskan har vanligen gera, göra; Homil. 44: 4 gera och
geora, och det sednuare ofta; Frumpart. s. XCV gora; äldre
VGL. gier&, gere, gere, gare, göra o. 8 v.; ÖGL. gera;
Upl. L. göra, göre; Vestm. L. giora; Gottl. L. 3: 4 giera,
6: 4 gierra 0. s. v. Allmogesspråk i både Svea rike och
Göta, äfvensom i Norrland, ega ännu gera eller göra (hvaraf
gärd, gerning); men länge har skriftspråket haft endast göra.
Om vokal-vexling uti impf. tillvarit i äldsta tider, är ovisst.
Isländskan har i allmänhet ingen sådan; Homil. har 2: 2 georpe,
georPesc o. 8 v. Runorna hafva till den skiftande infinitif-
vokalen en lika skiftande vokal uti impf.; t. ex. Run-Urk.
4594 gerpi, 1940 kerpi, 982 kirpi, 608 karpi, 1858
giarbi, 1971 kiorbe, 1985 gorb (gjord). ÖGL., med infin.
gera, har Eps. 2: 2 giorpi, giorbe, Kr. B. 4 giorp; Upl. L.,
med infin. göra, har både görpi och giorpi; äldre Vestm. L.,
med infin. giora, har Kr. B. 4 giorbu; Gottl. L., med infin.
giera, har 8: 5 m. fl. st. gierpi; man kan i dialekter få höra
gera, gjorde eller gjole, gard o. s. v. Äldre VGL. har, på ett
ställe, gerid. Annars är, i äldsta språket, adj. gör oftast be-
gagnadt i stället för part. preter.; i Gottl. L. heter det gar, Isl.
gorr, görr, gerr (se vidare i tredje Boken, under Part. preter.).
I flere fornskrifter träffas, nästan likformigt, göra, giorpe eller
giordhe, giorper eller giordher. — Äfvenledes med pres. indik.,
såsom utgångspunkt, kommer frågan om en ursprunglig vokal-
förvandling att stadna i det obestämda. Isländskan har nerl.
alltid tvåstafvigt pres. indik., geri, gerir, göri, görir; Homil.
4: 2 georer; Frumpart. s. XCV gorir. Likaså Gottl. L. 7: 4
och på flere ställen gierir, och aldrig annat. Men eljest är, i
Svenska fornspråket, pres. enstafvigt, ger eller gör, VGL. I.
M. 5 gaar. Ett sällsynt undantag är Vestm. L. II. M. B. 25:
7 giorer; men i samma lag B. B. 18: 4 gior, 24 gior o.s.v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
