- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
102

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4202 : H BOKEN. — II KONJUGATIONEN.

4: 2 nu delis (tvistas) Per um; Cod. Bur. 8. 470 ok deldo
(tvistade) lenge; ÖGL. B. B. 1:4 nu sipan by er til lagha
leeghis delder (nu sedan by är omtvistad til laga läge, d.ä.
fråga är väckt om laga läge); 1734 års Lag B. B. 10: 4
ther skog och mark ligger odeld (odelad); 40: 5 å annars
afdelta och enskilta skog. Förevarande verb, som nu alltid
har pres. delar, och vanligen imperat. dela, får således anses
tillhöra 4 konjug.; änskönt det, såsom tillgängligt för syn-
kope, kan synas i impf. och part. preter., helst vid sam-
mansättning, återgå till 2 konjug., hvars gamla former till
äfventyrs qvarstå i de tekniska benämningarna indelt armé,
indelt soldat, indelt lön m. m.; i hvilka indelt sällan ut-
bytes mot indelad, som dock eljest oftast begagnas.

hvila, Isl. hvila 2; Run-Urk. 1696 sum hier hvilis (som här
hvilar); Cod. Bur. s. 74 pe -huitos; Bonavent. s. 25 hwilte
hon sik; 20 ther hwilto the sik. Böjningen efter 4 konjug.
är i flere af 1400-talets skrifter, liksom sedan i Biblarne,
omvexlande med den efter 2:a, hvilken sistnämda törhända
gifver sig tillkänna i de hvardagligt någongång använda
hvilde eller hvilte, hvild, uthvild; derest icke dessa möjligtvis
skulle, på vanligt sätt, genom synkopering uppkommit. Ivan
26145 har: tha han var hwil; förmodligen af ett adj. hviler.

villa, Isl. villa 2; Upl. L. pg. B. 4: 4 hwarr sum bupkaffle
willir (förer åt orätt håll); Gamla Ordspr. 338 tha mannin
wandas (våndas) tha willis hunom snilden (fintligheten, snil-
let); Cod. Bur. s. 455 Aristodemus afgupa biscopar vilte
(förvillade) digran del af folkeno (folket); ÖGL. B. B. 7 pr.
at han var uilder" mals ok merkia (att han var förvillad
om gräns och råmärken); St. Rimkr. 39: 2 haffuer diefflen
idher swa wilt (förvillat).

stilla, Isl. stilla 2; i Gust. I:s Bib. Syr. 46: 9, Ps. 1314: 2
och på flere andra ställen stilte (stillade); men Ordspr. 18:
48 stillar, 4 Mos. 8: 2 stillat. ”

” Detta kan ock vara, hvad i Gloss. till ÖGL. antagits, adj. vilder (Isl.
villr, vårt nuvarande vill, errans, devius, och vild, ferus, silvester),
hvilket till form och betydelse är lika med part. preter. Jfr. hviler.

” Om, på det dunkla stället af Hels. L. Kk. B. 43 pr. gör prest messu
fall at stiltum retti, Loccenii tolkning af orden at stiltum retti (»pla-

. cato judicio, quando judicio satisfactum est») kunde godkännas, så hade
man i stiltum ett part. preter. (dat. sing. mask.) af stilla. Men redan
Inre finner denna uttydning meningslös, hvilket ock är händelsen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free