Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 11 BOKEN. — II! KONJUGATIONEN.
I första Boken blef den anmärkning gjord, att 3 konjug.
utgått från 2:a; så till förstående, att 3 konjug. såsom sådan,
d. v. s. såsom svag böjning, utvecklat sig ur den 2:a; utan
afseende derå, att åtskilliga till 3 konjug. räknade verb kunna
i äldre tider, före 3 konjugationens stadgande, hafva egt en
stark böjning, eller ännu i vissa tempus ega en sådan. Hvad
som är svag flexion, är ändå en utbildning af 2 konjugatio-
nens former; och det, som hvarken för det starka eller svaga
verbet är särskildt kännetecken, t. ex. part. pres. på -ende,
kan endast ur 3 konjugationens egen historia förklaras. För
att göra allt detta klart och åskådligt, upprättas här enkom
’en afdelning för:
Tredje konjugationens tillkomst.
Detta ursprung visar sig i de nu under 3 konjug. ly-
dande verbens forn-böjning, som derföre här, i hvart enskildt
fall, framställes. Ehuru alla verb, som ingripa på flere konjug.,
få sig egnad en sjelfständig plats, i egenskap af allmänna ano-
mala, blir, för massornas ändamålsenliga gruppering, tjenligt,
att i den här meddelade öfversigt intaga jemväl de verb, som
hafva flere eller färre starka former. Dessa verb böra så
mycket hellre ställas invid de öfriga, som äfven andra, nu
regelrätt efter 3 konjug. gående, tillförene haft, äfven de, stark
flexion. Den historiska utbildningen af de här till granskning
valda verben har varit som följer:
le, Mös. Göt. hlahjan; Isl. hleia, som allt igenom har stark
böjning: Ale (ler), hlög eller hlö, hlögom, hlega (loge), hlegenn
(beledd); Edda Sem. s 24 v. 88 hleiandi (hos Munce
hlejanda, leende). Ivan 2380 lee; Gamla Ordspr. 592 en
leer ok annar grater; St. Rimkr. 40: 2 loo fastelika (log
jemt); Cod. Bur. 43: 4 leiande ok blipo enlite; S. Birg. Up.
6: 314 leande oc gledhiandis. Dalskan har läa, lo, läg
(lett).
se, Mös. Göt. saihvan; Isl. sid, se (ser), ver sim (vi se), så
(såg), ver såm (vi sågo), Per såg (J sågen), sei (såge),
senn eller sgör (sedd), såt (sett, jfr. Rasx, Vejledn. s. 60, 61).
Hvad Färöiskan angår, läses i Fer. S. s. 40, 11 sujdgja
(se); hos LynGByE s. 64 sujggia (se); 236 ee sujggji (js
ser). Run-Urk. 1953 sia, VGL. I. Md. 44 sea, V. S. 4:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
