- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
123

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II BOKEN. — III KONJUGATIONEN. 223

på -ra, +r:’" märkes i Forn-Svenskan intet spår. I Upl.
L. V. B. 47 pr. läses swa at roe ma (så att man kan
ro); 44: 2 ror, ÖGL. B. B. 27 pr. ror: Cod. Bur. s. 22
ropo Per fram; Bonavent. s. 85 oc drogho fast arana (åror-
na, Svea folkspråk »årana») oc rodho; St. Rimkr. 27: 2 ok
rodho töt; Gottl. Hist. 4: 4 ai gatu Pair roandi yfir haf
farit; Vestm. L. II. M. B. 40 pr. cumber Per man a
gangande ripande acande eller roande; Gust. I:s Bib. Marc.
6: 48 roende. Undantagsvis höres i folkspråket: han är
roen sin väg.

bero, från Tyskan infördt, under något af senaste århundraden.

glo (se stint) motsvarar till bemärkelsen Isl. glugga, till for-
men det mellan 4 och 2 konjug. vacklande Isl. glöa (lysa,
glöda; samma bemärkelse har glo i Svenska dialekter), A. Sax.
glovan. I Legend. s. 267 läses: gloande mz glöiande
enlite.

gno (gnida), motsvaradt af Isl. gnya, gny, gnidi, gnyt; samt
nua, ny, nera (jfr ro), mit. Vårt gnugga, som härmed
sammanhänger, går efter 4 konjug. Jfr. gny.

gro, Å. Sax. grovan; Isl. gréa, gre, grera (jfr. ro), gröit; i
en gammal codex af Grågås iorö gror (Islend. Sög. II.
487); Edda Sem. s. 4 v. & grdin. Gamla Ordspr. 748 &
(alltid) groor gangande foth ok swelter sitiande kraka;
Gottl. L. 49: 9 groit (grodt, hopgrodt).

sko, AÅ. Sax. sceoian; Isl. skua, efter 4 konjug. (hos Björn HaL-
DORSEN). — Böjningen af detta verb, som i gammal Svenska
är mera sällsynt, visar sig i St. Rimkr. 40: 4 sik hosen
skoo (förmodligen: påtaga benharnesk, stöfletter eller dylikt;
jfr. 1sl. brynhosur; Scriptores 1 har läsarten: hoos sik staa);
kl: 2 the vempto (väpnade) sik ok hosin skodho (Script.
hästarna skodde); 40: 4 aller vempter ok hosin skoder
(fullväpnad och benbrynjad; jfr. det Homeriska 2ixvnuc,
äfvensom Kongespeilet s. 66 hosagr ok skucör). I Gust. I:s
Bib. läses Eph. 6: 45 och fötternar skoodde.

sno, Mös. Göt. snivan (fortgå, skynda, sno sig); Isl. snua (vända,
sno), sny (snor), snera eller snera (Homil. 30: 2 sneore

" Den föregående vokalen är icke alltid e, men i gamla språket äfven ö
eller ey (se RasK, Vejledn. s. 62); jfr. sno.
"" Hosen (jfr. Isl. och Sv. hosa) är sannolikt en ur Tyskan öfverförd form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free