Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — IN KONJUGATIONEN. 197
fenga, fenginn (fången), fengit (fått); Homil. 36: 2 fingit.
I Färöiska öfversättningen af Fer. S. s. 42 fingji (fått); i
Norska dial. fingje, fengje (Nor. Folk. Gram. s. 173). VGL.
I. G. B. 8 4 biscuper skal Pem bref fa (lemna, gifva);
Upl. L. Kk. 15: 5 han kan fa (få); Södm. L. Kp. B. 14
heme oc huus i himirike fanga (få); VGL. I A. B. 4 pr.
far (får) hun barn; Pp. B. 45 anner far" at köpe (en
annan kommer, råkar att köpa); II. p. B. 4 ok fanger han
(fångar, fasttager honom); Södm. L. B. B. 24: 4 fanger
(får) Pette fe scapa; Bonavent. s. 203 at vi fam han
sköt atir (att vi få honom snart åter): 426 i fan (J fån);
Upl. L. J. B. 4: 4 vten han fai (om han ej skulle få),
Gottl. L. 2: 2 fa: mip sir (tage med sig); VGL. II O. 1:6
ok per fan alörigh frih (och de må aldrig få frid); I. L.
R. han fek, R. B. 43 fek, K. B. 7: 4 fik; G. B. 8: 4
per fingu; b. B. 3: A havir han hans sannen bPiuf fingit
(fångat, gripit); ÖGL. G. B. 44 pr. nu hauer han fangit
(fått); Upl. L. Kk. B. 44 pr. sum hun fangit (fått) hawer;
Kp. B. 9: 3 werber Pen man ee fangin (gripen) a ferski
gierning; J. B. 9: 4 utan man se utlendis (skulle vara
utomlands) cellr han fangin er (är fången, i fångenskap).
I Gust. I:s Bib. läses, Joh. Ev. 4: 16 haffue wij alle fått;
Rom. 4: 5 wij haffue fått; A734 års Lag Ä. B. 12: 4
som hade hvar sitt med lott fångit; men vanligen fått. Af
vederfås ses, i fornskrift, t. ex. Södm. L. M. B. 30 kan
sipan Pen man wip fas; Ivan 2610 tha fixks han vidher;
Bonavent. s. 425 cen ginstan (men genast som, så snart)
hon er lekt oc vidherfangitz. Dalskan har få, fick, fickum,
fajt (fått); i andra Svea dialekter höres ficke (finge, impf.
konjunkt.).
gå, Mös. Göt. gaggan, F. Hög. T. kankan (jfr kånka, dial. kanka);
Forn-Fris. gunga eller unga eller gan, gerundium to gungande
eller to gungane, to gan o. s. v. (RicHTHOFEN); Isl. gånga
eller ganga (undantagsvis gå, såsom i Rasks upplaga af
Edda Sem. s. 124 v. 25; men i Munces ganga), geing
eller geng (går), gekk (för geng), gengom (Homil. 10: 2
gingo), genga, genginn (gången), gengit (Homil. 48: 4 ginget),
—
” I Svenska handskrifter, från äldre tider, tecknas far (får) alldeles lika
med far (far).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
