Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 1 BOKEN. — III KONJUGATIONEN.
gifves med: »egentligen brådska, handla med häftighet eller
obetänksamhet»; brape vp »utfara i förebråelser». Också
fins i folkspråket ett verb bråda, vanligen brå, brås (brådska),
motsvarande Isl. brå’ga och brdå&az, och liksom det i forn-
skrift, t. ex. hos Bonavent s. 470, synliga subst. bredhi
(häftighet, vrede), är att härleda från braper (bråd). Då man
i Ansgar. 46: 7 läser oc the forwitto (förevitade) hanom oc ’
forbradho (förebrådde); Gust. I:s Bib. 2 Kor. 5: 49 och
förbrådde them intet theras synder, skulle det här fram-
stående impf. möjligen kunna hänföras till VGL:s brape. I
afseende på den nya infin. förebrå hade man då att välja
mellan ett förkortadt bråda, eller en ur det gamla starka
impf. bra (sjelf en förkortning af bragd) bildad ny form, i
enlighet med den nya infin. må, förmå, hvilken äfvenledes
härstammar från ett starkt impf. ma (för mag). För det
senare vexelfallet talar icke blott det anförda impf. bra, så-
som i Svenskan verkligen för handen; men äfven det Dan.
bebrejde, i äldre Dan. breide, som tydligen i bregpa räknar
sitt upphof. Ytterligare förekommer, att A. Sax. bregdan
(subigere, vertere, nectere) ofta öfvergår till bredan (se Grimu
I, uppl. 2, s. 898); hvarföre ock Eng. upbraid (jfr. YGL. bregpa
up) blir (t. ex. af Jonnson och BoswortH) sammanstäldt med
A. Sax. up-gebredan (jfr. VGL. brape vp). Någon omöjlig-
het vore väl då icke, att äldre VGL:s brape, skrifvet för
brepa (liksom i samma handskrift map, ar, för meep eller
mep, er eller er), kunde i sjelfva verket vara just det
bregpa, som träffas i den yngre bearbetningen af samma lag.
flå, F. Hög-T. flawian; Isl. flå, fle (flår), flög eller flé (fådde),
ilögom, flega, flegenn. Cod. Bur. s. 209 fla, Flores 1734
fla; VGL. 1. F. B. 8 flar; Cod. Bildst. 8. 245 flogho the
han (flådde de honom) lifwande; Cod. Bur. s. 240 sifan
han var flaghin (flådd); S. Birg. Up. 4: 49 henderna syntos
flaghna. Landskaps-språk ega ett part. flagen, flägen, flaen,
» flåen (obetäckt, öppen, uppflängd).
klå, A. Sax. clavian, Isl. klå (Fornm. S. II. 487; enligt Björn ’
Harporsen klea), kle (klår), klo (klådde), kleyit (klätt). |
Gamla Ordspr. 625 man skal ey kla ther som ey kleyar |
(kliar). Gottländska klauä (Säve s. 238). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
