Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — HI KONJUGATIONEN. 1314
försmå, Isl. forsmå, forsmåi eller forsmå, forsmåti, forsmår.
Cod. Bur. s. 450 forsma; Bonavent. s. 64 forsmar; 98
forsmam (4 pl. imperat.) hona akke; Cod. Bur. s. 457 for
smabe hans lat (försmådde hans later, beteende); Kg. Styr.
I. 76 at han wardr försmadr; IV. 6: 4 at han ey för-
smae (pres. konjunkt.); Bonavent. s. 64 forsmande (äfven s.
117, 420, 192; försmående). I Gust. I:s Bib., Syr. 2:42
försmådd.
slå, Mös. Göt. slahan; Forn-Frisiskan har infin. sla och slan,
gerundium to slande, to slane, to slan (jfr. Rask, Fris. Spr.
s. 83, samt Ricatuorzn); Isl. slå, sle (slår), slég eller slö,
slögom eller slöum, slegenn. Upl. L. V. B. 21 pr. sla; VGL.
IL J. B. 20 slar (slår); ÖGL. B. B. 43 pr. nu cen löska
maber drax ella slas (om lösker man hårdrages eller
slås); ”” Södm. L. J. B. 11: 2 trepe. sae. skieri oc slae
(pres. konjunkt.) at saklösu; Upl. L. pg. 8 4 slain (3 pl.
pres. konjunkt.); J. B. 45: 5 ok slain engine (ängen); på
motsvarande stället i Södm. L. J. B. 44: 4 slaghin, men i
en nära samtidig handskrift slain; Cod. Bur. s. 456 slo; St.
Rimkr. 16: 4 a gatone slogho sik (slogos) the bowa; Run-
Urk. 485 slagin (part. preter.), hvilket är det vanliga i
fornspråket, der ej handskriften annars har emellanåt c& för
a (se vidare i tredje Boken, Part. pret.); Bonavent. s. 143
nidherslande (nedslående). Hos allmogen höres, på några
färre ställen, slåit. — Vid teckningen af detta verbs hi-
storia, i Skandiska tungomål, bör man ej förbigå de Isl.
kaupslaga, rågslaga. 1 äldsta Isländskan lära de väl icke
" Äfven slera (se Muncn, F. Sv. Spr. s. 46). |
” Den af mången vedertagna skrifningen slåss kan icke vara grundad i en
af Inre antydd skilnad mellan ett reciprokt slåss (inter se decertare) och
ett passift slås (vapularej; ty det Svenska passivet är tillsin upprinnelse
just reflexivt, och har till formen aldrig skilt sig från de till bemärkelsen
reflexiva verben på -s (se härom i tredje Boken). Mötas, råkas, kifvas,
kyssas, talas vid m. fl. uttrycka, äfven de, ett rent reciprokt begrepp
(såsom Imre sjelf anmärker i afseende på gnabbas m. fl.), men skrifvas
ändå ej med ss. Teckningen slåss är troligen föranledd deraf, att i detta
deponens, allmännare än i andra enstafviga verb, det suffigerade 8 ut-
talas ss, såsom fallet städse är i de tvåstafviga, På samma sätt har ut-
talet framkallat den likaledes felaktiga skrifningen fill sjöss (för till sjös);
ehuru s här uppenbarligen är vanligt genitif-tecken, liksom i andra ge-
nitift bildade adverb, såsom till lands, till freds, till öfverlopps, till
äfventyrs m. fl. Jfr. dessutom slogs, slagits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
