Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — II KONJUGATIONEN. 141
Borr upptager i Sanskrit en egen klass för vokaliskt slutande
rötter, bland hvilka man träffar i, gå (jfr. Lat.); bu, vara (jfr.
vårt bo); ga, gå; sta, stå (se Vergleichende Grammatik s. 424
— 125). Också blir, med anlednibg af främmande språk, utaf
Grmm anmärkt, att nasal-ljudet i Mös. Göt. binda (binder),
standa (står), gagga (går) förmodligen icke är radikalt: att till
och med d måste frånkännas standu, såsom F. Hög.T. stam,
Lat. sto, Slav. stoju utvisa (Gram. I, uppl. 2, s. 4060). Icke dess-
mindre förnekar han i German-språk rötter af blott vokal, såsom
Sanskrit. i, gå, i, önska (II. s. VI), och vill ej hos dem i det
egentliga verbet och nomen antaga vokal-slut, annorlunda än på
sin höjd såsom skenbart, då konsonanter bortfallit (s. 2). Dessa
till utseendet något stridiga satser torde kunna förenas, om
meningen antages vara, att German-språken, inom sig sjelfva
förklarade, icke leda till förutsättning af ett ursprungligt vokal-
slut, i de omförmälta fallen. Men — kan invändas — af
samma skäl som, inom Tysklands lärda verld, de Forn-Tyska
språken, af hvilka man har äldre lemningar än af de Skan-
dinaviska, anses stå källan närmare, och i flere delar otvifvel-
aktigt förråda det: af samma skäl böra ock Sanskrit, Grekiska
och Latin, af ännu högre ålder, anses innebära högre vitsord
om ursprunglighet. I de rigtningar således, uti hvilka den
Skandiska språkgrenen aflägsnar sig från den Tyska, men när-
mar sig de ännu äldre, kan den förstnämnde icke så lätt af-
föras ur räkningen. Huru ringa vigt man än må härpå lägga,
måste någon uppmärksamhet lånas åt det märkvärdiga faktum,
att de Sanskrit. ga, sta äro helt och hållet Svenska. Tre al-
ternatif kunna här tänkas. Det ena, att Svenskan, i kraft af en
inneboende benägenhet för vissa förkortningar, bland dem apo-
kope, tillfälligtvis kommit att stämma med Sanskrit. Det andra,
att hon, drifven af en inre dunkel nödvändighet, blifvit föran-
låten att återgå till den äldsta formen. Det tredje, att den
genuina skapnaden kunnat, sedan oberäkneliga tider, åtminstone
i vissa nejder, hafva oskadd bibehållit sig uti talspråket, än—
skönt den endast långsamt förmått att i bokskrift göra sig gäl-
lande. Hvart och ett af dessa vexelfall har något, som för-
ordar detsamma. Det första, att, enligt våra inhemska skrift-
liga språkhäfder, den vokaliska utgången i en del verb är be-
visligen yngre, och kan anses åstadkommen genom förkortning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
