Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Il BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
Denna konjugation är således betydligt mera invecklad och
mångsidig, än någon af de öfriga; i vissa delar enklare nu än
fordom, i andra söndersplittrad och regellös. För att sättas i
tillfälle, dels att klart fatta vårt fornspråk, i dess rätta art och
i dess ställning till syskonen, dels att inse grunden för hvarje-
handa i det nu lefvande språket befintliga ojemnheter, motsä-
gelser och mer eller mindre skenbara afvikelser från det nor-
mala, får man taga ett långt steg tillbaka.
Redan i den äldre afhandlingen om Bokstäfverne utgår
Grinn från den satsen, att de tre korta vokalerne a, ti, u, äro
de ursprungliga och äldsta af alla vokal-ljud (Gram. I, uppl.
2, s. 574). I sin senare behandling af Ljudläran antager han
likaledes, såsom organiskt, tretalet a, i, u; eller i, a, u; så-
lunda, att a utgör källan och midten, u djupet, i spetsen; ur
brytningen mellan a och i blir e, mellan a och u blir 0;
höga och klara äro e och i, djupa och dunkla o och u, mellan
hvilka a håller midten, men, orent uttaladt, blir på ena sidan
ä, på den andra å; vid båda ändarne, nemligen vid spetsen i
och djupet u, gränsar vokalismen till konsonantismen; här ut-
veckla sig half-vokalerne / och v, hvaremot vid midten a ingen
dylik half-vokal är tänkbar (I, uppl. 3,s 33). Detta, tillämpadt
på vexel-ljudet, yttrar sig i 5 ljudföljder, nemligen:
I a i u/ u
u! e i e 4 u
a u e u
Hl a 0 0 a
IV i ee Ma i
V u iu au u(s. 557).
Dessa ljudföljder äro emellertid blott theoretiskt antagna.
Uti de två första följderna, liksom i den tredje, må visserligen
a betraktas såsom den ursprungliga grund-vokalen, hvilket ock
af beslägtade språk intygas; men egenbheten af det Germaniska
vexel-ljudet kräfver en jemkning. Det är i vår känsla djupt
inpregladt, att vokalen i presens sättes såsom första ljud, och
så blir andra och tredje i impf.; hvilket bevisas ej blott
af de svaga verben, i hvilka man utgår från presens," utan ock
" Så alltid i Mös. Göt.; icke alltid i Skandinaf-språken, hvilkas vokal-för-
vandlande svaga verb hafva i presens en vokal, som tydligen intager en
sekondär ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
