Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 . II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
den vanliga ordningen. Rask åter, som håller sig inom det
Isländska området, hade intet skäl att underhålla en fortfa
rande jemförelse med något, som derinom ej var till finnan—
des. Än mindre kan man känna sig uppfordrad, att på Sven-
ska grammatiken lämpa en främmande måttstock; allt mer
oanvändbar, ju mera språket är aflägset från det föremål, der-
ifrån måttet tagits. Att draga nytta af en med Forn-Tyska
språk anstäld sammanlikning, står oss ändå öppet; och då
Rases schema är i det hela så tillfredsställande som något an—-
nat, må det här tjena till utgångs-punkt; liksom i första
Boken, vid böjnings-mönstrens uppställning.
Hvilketdera af konjugations-systemen, man rådfrågar,
Rasrs eller Grimms, så vinnes samma erfarenhet, hvad angår
vårt nuvarande modersmåls ställning till fornspråken. Det
Isl. nema t. ex. skiljer sig från Mös. Göt. niman, i afseende på
vokal i impf. pl.; men vårt förnimma skiljer sig deruti från
båda; förnummo stämmer lika litet med Mös. Göt. nemum som
med Isl. nåmom. Detta verb går nu lika med brinna. Från
fara skiljer sig låta endast genom vexlingen af olika vokaler,
men liknar det i vexel-ljudens antal och läge, de särskilda
tempus emellan. Sedan uti bjuda, liksom skjuta, hvarken i
uttal eller teckning mer finnes diftongen iu, utan blott kon-
sonanten 7; och grundvokalen wu, densamme för infin. och pre-
sens som för part. preter., hvilket dessutom oftare bar bjuden
och skjuten än buden och skuten: sedan, vidare, impf. pl.
är bjödo, sköto, icke mer budo, skuto, hafva äfven dessa 2:ne
verb erhållit samma utmärkande drag, som fara, neml. ett
vexel-ljud. Sammalunda med gripa (se vidare s. 37). Man blir
alltså i sjelfva verket inskränkt till 3:ne klasser: gifva, fara,
brinna. Men gifva står nästan ensamt. Man kan, helst i
ett lefvande språk, icke för ett par verbs skull göra en sär-
skild klass; om man så förfore uti Isl. grammatiken, finge
man lika lätt 46 som 6 starka verbal-klasser. — Vill man,
hvad Svenskan beträffar, lefva i det närvarande, så blir man
tillbakaförd på 2:ne sådana. Då likväl det nuvarande förhål-
landet ej kan gifva upplysning om det föregående, det nya
språket ej kan förklara det gamla, men väl tvertom, är der-
med också vägen för ett ändamålsenligt förfarande anvisad.
Här blir således platsen för en granskning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
