Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1530 11 BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
afkomling från detta verb är det transit. söfva (Isl. svefa);
äfven sömn (Isl. svefn). Jfr., under V klassen, sviva.
veva; F. Hög-T. wepan (moveri huc illuc, vagari, texere; se
Grimn, Gram. II. 24), wipu, wap, wapumes, wepaner; Isl. vefa,
vef, vaf eller véf eller sf, våfom eller öfom, ofenn. Ivan
4435 vafuo, Gustaf I:s Bib. 2 Kg. 23: 7 woffwo. Hos
TJÄLLMANN vof; väfet. I dialekter träffas vaf (t. ex. i Dal-
skan), våf, vof; part. preter. väfven äfven i allmänna språ—
ket, någon gång. Från detta verb utgå väf, väft (inslag i
väf), vefva (förut vefia; se s. 80) m. fl.
bipia; Mös. Göt. bidjan, bidja, bap, bedum, bidans; Isl. bicia,
big, bag, bågom (Homil. 13: 4 bopo), bega, bedenn. VGL.
I. G. B. 9: 5 bipia; Run-Urk. 19714 ik bip (jag beder),
ÖGL. Kr. B. 24 biher iak; VGL. I. R. B. I pr. han bipar ;
5 pr. bdipi (bede); Run-Urk. 4709 bipin (beden, im-
perat.); Cod. Bur. 50: 3 bap; bapo; 56: 3 bipit; VGL.I.
p. B. 49 pr. bihin; Södm. L. M. B. 20: 2 obipin.
qvepa; Mös. Göt. gipan (dicere), gipa, gap, gepum, gipans;
Isl. qvega (dicere, canere), qved, qvad, qvåtom, qveda, qved-
enn. VGL. I. A. B. 10 qvepe (säga); queper; BR. B.
5 pr. pu kop (du sade), ÖGL. B. B. 39 pr. pu kuat (i
4607 års uppl. kuap).
tropa (trampa, tråda, träda); Mus. Göt. trudan, truda, trap,
tredum (?), trudans;" Isl. troöa, treg, tra eller tröd, tråg-
om, trega, trodenn (Vejledn. s. 60). Cod. Bur. 44: 4 tropa;
45: 4 trop (trädde), Hert. Fredr. 338 tradh, Alex. 19
trodh (trampade); St. Rimkr. 23: 4 tha wardom wy trodh-
ne nider; Gamla Ordspr. 262 at hawa trudhit sina barnasko.
liggia; Mös. Göt. ligan, liga, lag, legum, ligans; Isl. liggia,
ligg, låg eller lå, lågom, legha, legenn. I Forn-Svenskan är
den vanliga böjningen liger eller ligger; la (VGL. I. M. 2),
sällan lag (Vestm. L. II. J.B. 15: 8); laghum; laghi (VGL. I.
R. B. 9: 2); lighat. Starkt part. preter. märkes icke i
fornskrift; om ej så kan tydas det i VGL. I. G. B. 5 pr.
framträdande lighet. Likväl har TJÄLLMANNn (s. 243) leget;
” Enligt Grimu, Gram. I. 842, II. 25; men ScHuLzE upptager inga starka
former, och (GABELENTZ anar svag flexion. AÅf företalet till ScHuLzEes Gloss.
kan märkas, att den af GrimM angifna flexionen är blott theoretisk, nu
modifierad till trudan, truda, trad, trodum (s. XVII. Jfr. Gesch.
. 848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
