Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — IV KONJUGATTONEN. 173
I. Md. 42 pr. löper, Vestm. L. I. löpir; Cod Bur. s. 5414
lop (lopp); ÖGL. G. B. 46 pr. lupit, Vestm. L. I. Kr. B.
9: 6 forlöpit (förlupit, genom bortlöpande förverkat), 11. Kr.
B. 24: 11 fore lopet. Gottländskan har laupä; Dalskan låpa
(rinna), låp (rinner), läp (rann), läpin (runnen). — Från det
starka intransitiva löpa (springa, rinna) bör åtskiljas detderaf
komna svaga, transitiva löpa (Isl. hleypa, få att springa,
rinna), som i lagarne förekommer med flerfaldigt modifierad be-
tydelse, t. ex. Upl. L. V. B. 414: 8 nu löpir (afbarkar)
man ek (jfr. Isl. hleypa tré, klyfva trä); Hels. L. V. B. 8
pr. löper man sielfwr (drifver man sjelf upp) celgh i skoghi
sinum; hin (den skall) hafwa dyvr sum löpti (dref upp);
Upl. L. V. B. 44: 8 huru manger löpter (afbarkade) eru.
Törhända är äfven hit att föra Bjärk. R. 38 pr. hwilikin
vin stinger vp oc later falt löpe (låter falt tappa, d. v.
s. aftappa till salu); Stads L. Kp. B. 26 later falt löpa
(i 4648 års tryckta uppl. miäta) medh stopom.
ösa; Isl. ausa, eys (öser), ids (öste), iösum eller iusum, iysi
(Rasr, Vejledn. s. 62), ausenn. Några dialekter bruka åisa
eller oisa, således öfvergångs-ljudet af ausa; Dalskan äsa;
men stark böjning tyckes vara förgången.
grava (gräfva); Mös. Göt. graban; Isl. grafa, gref, gröf, (grof-
om, grefa), grafenn. ÖGL. Kr. B. 42 pr. gript (grift)
graua; Cod. Bur. s. 54 grouo; Run-Urk. 642 krafin i
kirkiugarpi; VGL. I. K. B. 7: 2 grauit. Länge har den
skriftliga uppteckningen bibehållit grava (Cod. Bur. har
dock, på det anförda stället, greva), som qvarstår mången-
städes i folkspråket och folkvisan, samt, förmedelst Tysk
mellankomst , i begrafva.
skava; Mös. Göt. skaban; F. Hög-T. skapan, skapu, skuop,
skuopumes, skapaner; Isl. skafa, skef, sköf, sköfom, (skofa),
skafenn. Änskönt det af TJäLLmaAnn upptagna impf. skof
nu är förvisadt till landsorten, är likväl, i sjelfva riks-
språket, part. skafven vanligare än skafd. Hit hörer icke
blott subst. skaf, men äfven skofvor (rasure); hvaremot skof-
wel m. fl. höra till skiva (se VI kl.). |
hefia; Mös. Göt. hafjan (tollere), hafja, hof, hofum, hafans;
Isl. hefia (tollere, incipere), hef, héf eller haf& (se Rasr,
Anvisn. s. 457), héfom, hafenn; i Homil. heter det 43: 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
