Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 II BOKEN. — 1V KONJUGATIONEN.
es sik legr fyr gups sacar mun upp verha hafepr (för
hafenn) af gupi (som sig förnedrar för Guds skull, skall
af Gud upphöjd varda); 90: 4 upphafepr. Om ock ej
något bevis-ställe vore ur Svensk fornskrift att anföra, hvad
infin. beträffar, kan den antagas ha varit hefia, förut hafia.
I ÖGL. läses B. B. 23 hefer lip ur hurruku (lyfter led,
grind, ur hake, gänga); VGL. IV. 40 pa hefs i uargs
nesi (då börjas i Vargsnäs). Af det nya häfva (nu blott: tol-
lere) ses stundom hof, hofvo, hofve, oftare häfven. Det af
ett efterföljande i undertryckta a framträder rent uti Isl.
haf (elevatio; kanske samma ord som haf, mare), upphaf
(upphof); för öfrigt i part. hafenn och det svaga impf
haféi." Från detta verb härstammar troligen ock häfd
(usus, usucapio, stuprum; i senare tider pl. häfder, forn-
urkunder, fornminnen, gammal historia; häfderna, tideböc-
kerna, historien); de dialektiska häfvel (stång, att bära hö
på; jfr. Södm. L. hefli), häf (förnämlig) o. s. v.
qvefia; Isl. kefa, köf, kafenn. Bonavent. s. 93 oloflik astun-
dilse qwefwia; Upl. L. V. B. 22: 4 queffwer (hämmar);
M. B. 54 pr. e hwar man qweffs (qväfver sig, återhåller
andedrägten, d. v. s. dykar; i Norrbottniskan heter det
qväf” sä, qväfva sig, i samma mening; jfr. Isl. kafa, dyka);
part. qväfven är i det nya allmänna språket icke oanvänd-
bart. I en del munarter nyttjas köfva (qväfva), kofven
(qvalmig), hvaraf kofna (Isl. kafna, qväfvas, storkna); i an-
dra qvamna, qvämna, för qvafna, qväfna, motsvarande ett
part. qvavin, qvevin. Dessutom fins adj. qvaf (qväfvande,
qvalmig), subst. qvaf (Isl. kaf, submersio, profundum), t. ex.
qvaf under bröstet; gå i qvaf, Cod. Bur. s. 514 scencia
Pöm i quaf. Häraf kan man gissa sig till ett förloradt
thema qvava, qvof, qvavin; vexlande med gqvefia, qvaf,
qvevin.
vaxa, vexa; Mös. Göt. vahsjan, vahsja, vohs, vohsum, vahsans;
Isl. vaxa, vex, éx (växte), sxum eller uxcum, yxi (RASK,
” Grinn sätter i fråga, huruvida man till Mös. Göt. hafjan bör hänföra hab-
an (habere), det Svenska hafvande (pregnans) m. fl. (Gram. II. 9). Det se-
nare är väl ingenting annat, än part. pres. till hava; för öfrigt urgam-
malt, ej mindre i Svenskan, t. ex. äldre VGL. I. A. B. 4 pr. hun er
havande; än uti Isl., t. ex. Homil. 5: 4 pa verbr elisabep hafande.
Något hafiande kan icke märkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
