Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
är hinda. I afseende på den andra frågan, rörande. ur-
sprungligheten af en stark böjning, må anmärkas, att iför-
ra århundradet träffas, hos åtskillige författare, både stark
och svag form. Fru Norvenerycet skrifver hant (impf.)och
hint (supin.); BerLmwan, född i hufvudstaden och återspeglan-
de, i förädlad bild, dess folkspråk, sjunger: knappt Jeppe
hant ur gluggen gå in, trumslagarn knappt hant röra på
pinn; men Holländarn än ej — — hint. Hos Göta stam-
marne är åter den starka formen, åtminstone i de flesta
orter, uteslutande. Osannolikt är icke, att denna i sjelfva
verket varit den äldsta; men hos Svearne tidigt blifvit ut-
trängd af den svaga, hvilken, med denne stams allmänna
öfvervälde i vårt land, också uttagit sin rätt 1 Götarnesla-
gar, hvilka, sådana vi nu känna dem, ega hufvudsakligen
samma språk som Uplands Lagen, då deremot Vestgöta dia-
lekten icke företrädesvis liknar språket i Vestgöta Lagen,
och på sina ställen är, uti enskilda delar, långt mera forn-
artad, mera i samdrägt med gamla Runor och Mös. Göt.
Ett annat uppslag vore, om man i det gamla inna kunde
se den annars förlorade urformen till det fordom anomala
unna, hvarom handlas i denna Boks slut-kapitel. — Iarz
anmärker, att Helsingarne bruka wvinna i samma mening,
som andre hinna; och dermed har sin rigtighet. Men
deraf följer icke hans slutsats, att inna, hinna, vinna (se
hos houom dessa ord) utgöra allenast ett på olika tid och
ställe förekommande uttal af samma ord. I Skandiska tun-
gomål kan någon gång h, framför vokal, tilläggas eller bort-
kastas: exempel derpå finnas i Isl,, i Forn-Svenska skrift-
språket och nu rådande munarter; v kan bortkastas fram-
för de närslägtade vokalerne o, u, y, men icke framför t
Öfverväges derjemte, att vinna, så mycket man vet, alltid
ch öfverallt haft uteslutande stark böjning, så följer, att
om ock inna och hinna kunna vara samma ord, svårligen
någotdera kan vara detsamma som vinna.
rinna, renna; Mös. Göt. rinnan, rinna, rann, runnum, rTun-
nans; Isl. renna, , rena, rann, runnom, rynna, runnenn.
YGL. I. J. B. 8 fiurir (fyra) vegher skulu af by rinne
(löpa, gå); ÖGL, B. B. 2 pr. alla tompte a gatu rinna
(stöta till gata); Upl. L. V. B. 42: 4 rinder (löper) hiwl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
