Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 1 BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
kraka (blån-kräkla) m. fl, stälda invid Iel. spuni, spuna-
rockr. Sannolikt betecknar här å rätteligen o.
svinna; F. Hög-T. suintan, suintu, suant, suuntumes, suun-
taner. I rätt gamla inhemska skrifter, liksom Isländska,
lärer man icke träffa någon form af detta verb, eller nå-
got derifrån utgånget ord (svindel, ett mångenstädes för
allmogen obekant ord, ’är säkert från Tyskan). Emellertid
ses i Gust. I:s Bib., n Mos. 14: 2 m. fl. ställen, förswann;
och den starka böjningen, i sin helhet, är nu temligen
spridd i alla stånd; i de lägre dock föga begagnad ihvar-
dags-tal, — kanske derföre, att ordet först ur skrift, huf-
vudsakligen Bibeln, kommit i omlopp.
skrinna (glida, halka, åka kälke, slå kana), som i flere ord-
böcker är upptaget under 4 konjug., är nu dialektiskt gäng-
se på flere ställen af Svea rike och Finland, med böjningen
skrinner, skrann, skrunnit. Det Isl. skrigna (af skrösa),
med ungefär samma bemärkelse, men endast efter 4 kon-
jug. böjligt, kan ställas fram till jemförelse, och kan ingif-
va misstankar om den starka formens uppkomst ur ana-
logi med finna, vinna m. fl.; så litet ock folkspråket, der
denna form egentligen lefver, af egen drift plägar åstad-
komma ombildning af konjugations-systemet. Tills vidare
må också lemnas derhän, om den starka böjningen har ut-
bildat sig ur den svaga, eller har ett sjelfständigt ursprung,
vare sig med eller utan beröring af det F.Hög-T. scrin-
tan (findere), scrintu, scrant, scruntumes, scruntaner. När
man vet, att t. ex. i nordliga dialekter rinna brukas i
samma mening som skrinna: att Dalfolket säger »ränna
tjåkan» (af tjåke eller kjåke, Isl. kidlki, kälke), åka kälke:
att flere ord, med begynnande s eller sk, ofta till bety-
delsen sammanträffa eller mycket närma sig ord utan det-
ta anslag (jfr. t. ex. rymma, ta rum, med skrymma, rynka
med skrynka, krympa med skrympa, rida med skrida), så
kan man vara benägen, att i denna punkt förbehålla sig
öppen talan.
binda ; Mös. Göt. bindan, binda, band, bundum, bundans; Isl.
binda, bind, batt (för band), bundom, bynda, bundenn. VGL.
I O. 5 binder, ÖGL. Eps. 32 binder; Upl. L. och ÖGL.
bant (band). Vidare bundum, bundi, bundin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
