Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — 1V KONJUGATIONEN. 281
rinda; Isl. hrinda (störta, drilfva, stöta), hrind, hratt (för
hrand), hrundom, hrynda, hrundenn. Gottl. L. 8: & nycch-
tr (i hdskr.; hos Havorer rychir) pu manni, epa rindr
(rycker du någon eller stöter; jfr. Norg. Love II. 223
rindr manne e8a nykkir); ÖGL. E. S. &: 2 rinder
sik ransuerkum (stöter ifrån sig, afskuddar sig miss-
tanke för våldsam inkräktning); VGL. I. p. B. 5: 4 ok
hvarghin giter han Perre sak mep laghum rundit (och in-
galunda kan han lagligen värja sig ifrån den saken). Det
hit hörande presens rinder sammanträffar till form, och
stundom till betydelse, med presens af rinna; t. ex. ÖGL.
B. B. 143: 2 nu rinder hegnaper a ceggiar tompt (nu lö-
per, stöter gärde intill tomt på ena änden).
vinda; Mös Göt. wvindan, wvinda, vand, vundum, wvundans;
Isl. vinda, vind, vatt (för vand), undom, ynda, wundenn.
St. Rimkr. 41: 2 ther man fore honom brona wp want
(uppvindade, upphissade bron); Carl XII:s Bib. 2 Mos. 2:
49 och wandt med oss watn; Flores 4974 the wundo
(hissade) seghl ok sighldo swa; S. Birg. Up. 4: 49 wndos
(vindades); Ivan 756 op var wndin then felle port; P.
Månsson twpwondith. Från vinda härstamma vända, det
dialektiska vindel eller vondel (hopvirad halm eller hötapp)
m. fl.
ringa? Isl. hringia (campanam pulsare) följer 2 konjug., så-
som ock är händelsen med Forn-Svenska ringia (undan-
tagsvis i äldsta hdskr. af Sudm. L. Kk. B. 4: 3 ringe);
t. ex. ÖGL. Kr. B. 8 pr. ringia til ottu sangas (ottesång);
8 2 ringir; ringdi, ringde; Vestm. L. I. Kr. B. 5: 6
ringde; Bjärk. R. 39: 4 ringkt, 44: 4 rinkt, Wadst. Kl.
R. 8. 24 ringt. Icke desto mindre finner man i några
dialekter, Svea som Göta, ringa, rang, rungit, — former,
som motsvara themat för det af Grimm starkt, men af Bos-
WORTH svagt böjda Å. Sax. hringan, från hvilket Grimm här-
leder hring, annulus (II. 37). Om ring hörer till ringa, i
förevarande mening, skulle väl svängningen, bågrörelsen ut-
göra hufvudbegreppet för det senare. Ovisst är ändå, om
till samma rot kan räknas rangel, rangla (jfr. dingla, dang-
la) m. fl; i synnerhet som de dermed jemförliga uti Isl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
