- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
187

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IH BOKEN, — IV KONJUGATIONEN; 187

fråga. Endast kan man vara oviss om impf. sprang eller
sprakk ; nemligen om begge varit hos de gamle gängse.
Dom. 4: 15, så väl i Gust. I:s som Carl XII:s Bib., finner
man språng (sprang), hvilket hos Tsärrmann är normalt,
och träffas i folkvisor. Det nuvarande spricka" har ur
springa utvecklat sig på samma sätt, som sticka ur stinga
(se der); men spricka tyckes vara yngre än sticka, och
har från springa åtskilt sig genom en inskränktare bemär-
kelse (blott: rumpi). Afkomlingar äro spränga, subst. språng
0. 8 V.

pringa? Prengia; A. Sax. pringan; Med. Hög-T. dringen,
dringe, dranc, drungen, drungen. Af Rask anföres pPryng,
Ppraung, Pringo, Pringinn; infin. Pryngia sättes i paren-
thes (jfr. Anvisn. s. 286, Vejledna. s. 64); Homil. har 29: 4
Pryngva, 32: 4 Preongver (tränger). Vårt modersmål bar
måhända icke, bland skriftliga uppteckningar, något prof på
stark flexion; men det gamla pPrengia (Isl. Prengia, tränga)
förutsätter en ursprungligare form, hvilken dock ej kunnat
vara fbryngva, utan sannolikt Pringa, hvartill ett regelrätt
vexel-ljud för impf. uppenbarar sig i subst. Prang (vanligt
i landskaps-lagarne), trångmål; adj. Pranger (se äldre Vestm.
L.), trång, hvilka motsvara Isl. Praung och Ppraungr.

rinka? rykka (moveri). Bjärk. R. har 44: 43 rykkir; annars
förekommer detta verb litet eller intet i äldsta urkunder.
Då rykkia merendels såsom transitift uppträder, går det ef-
ter 2 konjug. Så t. ex. Bonavent. s. 94 oprykkia, 176
rökt. Isl. hrökkva (moveri), hrökk, hrökk, hrukkom, hrykka,
hrokkenn ; samt hrökkva (agere), hrökti, hrökt. Grimu för-
modar, att ur ett starkt hrekk, hrökk utvecklat sig ett oor-
ganiskt hrökk, hraukk (2 uppl., I. 946); och då han ställer detta
verb under formeln ink, ank, unk (II. 36), finner man, att
han anser kk för ett assimileradt nk; helt nyligen har han
också förutsatt ett Mös. Göt rigkan, ragk, rugkun, ett F.
Hög-T. rinchan, pellere, trudere (Föret. till Scrurzzs Gloss.
s. XII). Eget nog är, att Isl. part. hrokkena, bland andra
bemärkelser, har äfven den särskilda af: rynkad; att det

” Så ungt detta verb är, har det alstrat ett transit. och svagt spräcka (få
att spricka). .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free