Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 II BOKEN. — 1V KONJUGATIONEN.
svaga hrukka betyder: rynka; att sjelfva hrökkva lätt kan
vara vårt rynka, hvilket, med föresyn af det bär förut gran-
skade singa m. fl., kan föreställas såsom ett ursprungligt
rinka, rank, runkum, runkin. På detta thema kommer
man. ock utan svårighet, om man . erinrar sig Isl. rikkia
(rycka, rynka), bvilket mycket väl kan stå för rinkia (jfr.
Isl. drekkia med F.Sv. drenkia); hrukka, för hrunka; det i
Svenska munarter förevarande ricka (runka), de allbekanta
rank (vacillans), ranka (vacillare), ranka (sarmentum),run-
ka (Dal. rucka, motari, vacillare, motare), rynka (ruga),
rynka (corrugare). Man har således, eburu icke inom ver-
bal-böjningen, Grimms formel starkare rotfäst, än genom de
af honom sjelf anförda A. Sax. vrincle och vrence, Ny-Ty-
ska ränke, slutligen Mös. Göt. urrugks. Det kan vidare,
ega någon sannolikhet, att med den antagna assimileringen
kk uppstått böjningen rykkia, rökk, rukkin; af hvilken impf.
är långt ifrån sällsynt i talspråket, om det än förgäfves ef-
tersökes i mer än en gammal munart (i några är infin.
röcka, impf. röck), och, tillika med det starka participet,
vore blottstäldt för någon misstanke, hvad äktheten vid-
kommer, om icke, på sätt här framför blifvit visadt, en
kedja af sammanhängande utvecklingar kunde upptäckas.
Ursprungligt lärer det i alla händelser icke vara.
sinka, swunka; Mös. Göt. siggan, sigga, sagg, sugqum, suggans;
- F. Hög-T. sinhan, sinhu, sanh, sunhumes, sunhaner; Is.
sökkva, sökk, sökk (OM Hel. S. s. 43 socc), sukkom, sykkti,
sokkinn (Rask, Vejledn. s. 64), eller saucqua, seyck, sauck,
sockinn (Gloss. till Edda Séem.); Dan. synke, synker, sank,
sunken eller siunken. Vestm. L. I. B. B. 34 i watnni
sivnka, G. B. 44 sywnka, Hels. L. JE. B. 4 siunka; Kg.
Styr. IV. 7: 36 sionkr; Gott). Hist. 4: 4 sanc, Cod. Bur.
s. 437 sanc; 167 sunko. Af Botin erkännes intet annat
impf. än sank, fastän före honom Linp har, jemte sank, både
sönk och sönko. Äfven här är det dialekterna, som, bättre
än bok-språket, hjelpa oss ur bryderiet. Hor upptager. (s.
246) schukka, det vill, efter hans ’stafning, säga sjucka, (5.
60) sjunker, sack, sunket; således delvis assimilation, men
för öfrigt samma vacklande som i våra fornskrifter. Dere-
mot har Gottländskan sinkä, sank, sunken (Säve s. 242);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
