Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 189
hvilket man skulle taga för Germanism, om ej Dalskan hade
sicka, sick (sjunker), sock (sjönk), suckin (»sutjin»): alltså, li-
ka med Isl., genomgående assimilering; de Tyska språkens
vokal i infin. och presens; ett oorganiskt impf., likväl, så-
som sådant, olikt både det vanliga Isl. och det Ny-Sven-
ska. Återställer man nu ck till nk, och för sonk sätter det i
äldre skrifter allmänna, i Gottländskan qvarstående sank,”
så har man det rena themat sinka, sink, sank, sunkum,
sunkin, hvilket har alla drag af ursprunglighet. Härunder
ordna sig adj. sank (låg, sidländ, sumpig), subst. sank (djup,
botten, t. ex. skjuta i sank), verb. sacka (sjunka, luta, falla
undan), sänka (förut senkia). Jfr. singa. . :
slinka (laxus jactari, adrepere), lyder under samma klass, som
A. Sax. slincan (repere; se Grimm II. 36); men står, inom
Skandinaviska gränsen, nära nog ’ensamt; blott att Dan-
skan har part. slunken (infallen, slapp, mager; se MorBecH,
Ordbog). Ett motstycke till slinga, visar slinka sina star-
ka rötter i slankig (gracilis, laxus, flaccidus), dial. slank
eller slunk, hvilka på olika ställen brukas i samma mening
(återstod af våtvaror, sqvätt).
skrinka? skrynkia. Såsom till flexionen hit hänförligt upp-
tages af Grimm Å. Sax. scrincan (contrahi II. 36). Un-
dantagsvis höres i folkspråket impf. skrönk (jfr. söng, sönk);
i S. Birg. Up. träffas 4: 40 ennit skrunkit (skrynkad pan-
na); 4: 23 hans kinder eru skrunkna. Srpecer har skrynckia.
Det här ifrågasatta skrinka tyckes vara utbildning af rinka
(ifr. skrynka med rynka). Grimnw sammanställer med det
A. Sax. verbet Med. Hög-T. schrank (svek), Isl. skrök (dikt);
det senare vårt skrok, skruk, nu skrock (jfr. knep med
knipa).
slinqva, stinka, stionka; Mus. Göt. stiggan (stöta), stigga,
stagg, stugqum, stuggans; F. Hög-T. stinhan (stinka),
stinhu, stanh, stunhumes, stunhaner; Isl. stökkva (hoppa),
stökk, stökk, stukkom, stykka, stokkenn. Gottl. L. 23: 4
schiautr Pu cunu so et henni stingua clepi yr lagi (skuf-
far du qvinna, så att kläderna fara henne ur lag, flyga
" De af Muncn uppstälda sjönk, sjunkum, sjunkinn (F. Sv. Spr. s. 36)
tillhöra icke fornspråket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
