Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
icke gerna förvexlas med de svaga; t. ex. han är svullen
i ansigtet; benet har svullit opp; men magen är uppsväld.
Den genom vexel-ljud förvandlade roten framträder i svall
(jfr. särskildt svall-is, svall-kött), svalla, svulna, svulnad,
svulst o. 8. V.
gialda, giella; Mös. Göt. gildan gilda, gald, guldum, gul-
dans; Isl. gialda (expendere, reponere, penas dare), geld,
galt, guldom, gylda, goldenn. VGL. I A. B. 24 pr.
gialda (erlägga, betala); Södm. L. . B. 3 pr. gield giel-
le; ÖGL. B. B. 21: 4 nu gielder han ut; Södm. L. J.B.
41: 2 gieller ei (betalar ej); Upl. 1. J. B. 8: 2 sum ior-
pin gielder (gäller, är värd); -VGL. II. K. B. 72: 3 pen
ey galt houothtinda (erlade hufvudtionde); 34 Dom. Reg.
(vid 4734 års Lag) then som saken galt vppå (gäldej; Sv.
Folkv. I. 4714 mer gall då mod och väldig hand; St. Rimkr.
40: 2 thet gullo (umgälde) hans bröder badhe; ÖGL. B.
B. 45: I at pet fik eyh Py bana at hans at gulde (ge-
nom hans förvållande); VGL. 1. Br. 4 ut guldin (erlagd);
Södm. L. A&. B. 5 pr. fyr cen gield eru gullin (n. pl)
Detta verb, som nära intill våra dagar uppehållit sin star-
ka flexion, är nu sålunda upplöst, att gälda (solvere), äf-
vensom återgälda (rependere), går efter 4 konjug., dock
under fortsatt bruk derjemte af part. gulden (mest i lag-
stil); hvaremot gälla (valere, pertinere), umgälla (penas lu-
ere), vedergälla (remunerare), gå regelbundet efter 2 kon-
jug. — Den vokaliska skilnaden, mellan det Mös. Göt. gil-
dan och vårt gialda, är lätt att förklara ur den för Skan-
dinaf-språken icke ovanliga brytningen af i till ia. Den
orörda roten gild finner. man i adj. gilder, ou gill (gällande,
antaglig, värd; giltig är kanske från Tyskan); i Isl. gilda
(gälla, värderas; jfr. ÖGL.), vårt dagligen brukade gilla (god-
känna). Men till den brutna roten hörer giald (se VGL. &
ÖGL.), gield (betalning, skatt, skuld, böter), nu gäld
(skuld).
valda; Mös. Göt. valdan (imperare), valda, vaivald, vaivaldum,
valdans (enligt Grimms förmodan, Gram. I. 840; GABELENTZ
sätter svag flexion i fråga); F. Hög-T. waltan, waltu, wi-
alt, wialtumes, waltaner; Isl. valda (mägta, vålla), veld,
vald (Rask, Anvisn. s. 453 och Björn Harporsen), olli el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
