Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 II BOKEN. — 1V KONJUGATIONEN.
jorden nedsatt, nedstjelpt påle. Att den ursprungliga infin.
varit stilpa, göres af flere omständigheter troligt.
velta; Isl. vel:a (volvi), velt, valt, ultom, ylta, oltenn. Än-
nu hos Botin heter det välta, valt, vultit; och som mot-
satser ställas uttrycken: han valt utför berget som en an-
nan säck, men de välte en stor sten för dörren (s. 174).
Denna skilnad är också grundad i fornspråket, och iakttages
af Isländarne. Äfven i vårt land höres, på mer än ett
ställe, synnerligast impf. valt; men Upp-Svearnes stads-
befolkning, särdeles i de högre stånden, har länge sedan
ledsnat vid denna ordning, nyttjande vanligen stjelpa i stäl-
let för välta; och när det senare användes, blir det böjdt
efter 2 konjug., äfven i den intransitiva betydelsen; hvar-
vid en och annan skriftställare, för att göra sig rätt tyd-
lig, böjer efter 4 konjug., då meningen är transitif (volve-
re). Detta verb är således bland dem, som äro på vägen
att förlora sitt äkta skaplynne. I Dalskan är part. preter.
oltin.
smelta (liquefieri); F. Hög-T. smelzan, smilzu, smalz, smul-
zumes , smolzaner. Något hvarstädes kan man få höra, om
än sällan se, de gamla formerna smalt, smulto, smulten;
t. ex. smalt ihop, hopsmulten 0. s. v. (gamla Psalmboken
har 268: 6 försmolten). Denna starka flexion är i folk-
lifvet alltför djupt nedträngd, och har för de öfre samhälls-
klasserna för litet behag, för att vara utifrån införskrifven;
och det betyder i detta fall ingenting, att för Isl. angifves
blott det svaga smelta (liquefacere). Dessutom eger Isl.
det från ett starkt smelta härstammande subst. smolt (smäldt
fett), som är det i Göta rike gångbara, ej heller för Svea
lands-språk främmande smult (istersmör).
svelta (esurire); Mös. Göt. sviltan (mori), svilta, svalt, svul-
tum, svultans; Isl. svelta (esurire), svelt, svalt, sultom,
sylta, soltenn. Kg. Styr. II. 50 sultin biorn (svulten björn).
I folkspråket fortlefver sulten, Dalska soltin. Den gamla
böjningen har bättre, än i de nyss föregående verben, bål-
lit sig vid magt äfven uti skriftspråket, der likväl, såsom
i det bildade talet, partic. är svulten.
hvelva går nu (d. v. s. hvälfva) efter 2 konjug., lika med
Isl. hvelfa. Anmärkningsvärdt är emedlertid, att LJunNGBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
