Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 1 BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
pa, plaska); således motsvarigheter till starkt presens och
impf. af det nu i vårt allmänna språk mest efter 4 kon-
jug., men i folkspråket efter 2:a böjda verbet.
slippa, Isl. sleppa (elabi, effugere), slepp, slapp, sluppom, slyppa,
sloppen; äfven det transit. verbet sleppa (dimittere) he-
ter på Isl. sleppa, men har slepti, slept. ÖGL. Dr. B. 48:
4 slipper (undslipper, undkommer) hanum kuighan Pa slip-
pe hanum alder faghnaf:er (all fägnad); Upl. L. M. B.
39 pr. slipper fiufwer; VGL. IV. 19: 4 slepper swa
vndren; Cod. Bur. s. 56 cen (om) han sluppe. Från slip-
på utgå släppa, adj. slapp, slipprig.
detta (falla); Isl. detta, dett, datt, duttom, dytta, dottenn.
Synnerligast i Göta dialekter brukas detta eller dätta, det-
ter eller dätter, datt, duttit eller duttet. Äfvenledes i
Norska folkspråket är detta verb gängse, och har der sam-
ma böjning.
spritta; Isl. spretta, sprett, spratt, spruttom, sprytta, sprott-
enn. Den starka flexionen är i fortfarande bruk. Afkom-
lingar äro verben sprätta, sprattla; troligtvis ock subst.
spratt, dial. sprutta (smal öppning, sprund på kjol, julp
på byxor).
stritta (häftigt och ögonblickligt framrinna, framstråla) nyttjas
i några dialekter, och har ömsom stratt och stritte till impf.
Den transitiva motsatsen härtill förefins i det företrädesvis
i Göta land allmänna strätta (spruta, sqvätta) Svea mun-
arter ega strutta (gå stapplande och stötande); Dan. stritte,
strette (slunga, stänka, gå hypjande), stratte (gå sysslolös),
strutte (sticka fram, skjuta .ut; jfr. MorBece, Ordbog och
Dial. Lex.). Formeln stritta, stratt, strutlin, om än utan
jemförlighet i Isl. och Tyska språk, är, af allt detta att
döma, strängt rigtig.
sqvetta böjes i allmänhet, lika med isl. sqvetta hos Björn Har-
DORSEN, efter 2 konjug., rätteligen tillhörande det transit. verbet.
Men det Norska skvetta går lika med detta (se Aasen, Nor.
Folk. Gram. s. 469); och hos oss höres ej sällan, uti in-
transitif mening, sqvatt, upptaget hos Linp och LJUnGBERG
(s. 133), och motsvaradt af Dan. subst. sqvatt (sqvätt),
verbet sqvatte (sqvätta). Sällsyntare, men icke okändt, är
sqvuttit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
