Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IT BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 205
varba, verpa (feri); Mös. Göt. vairban, vairba, varp, vaur-
Pum, vaurpans; Isl. verga, verd, vard, urbom, yrga,
orgenn; i gammal Isl. ofta vurtom, vyréa, vordgenn (jfr.
RasK, Vejledn. s. 9). Run-Urk. 485 mo igi brutar kuml .
(må ej väg-kummel) betra verha; ÖGL. Kr. B. 5 pr. stulin
uarpa; Eps. 47 nu kan sua warba; VGL. I. K. B. 4
varber, 5 verber, 3 uerder, Vestm. L. I. M. B. 3 war-
Pir, Gottl. L. 49: 8 uerfpr (i hdskr.; hos Hadorph varpr),
44: 8, 9 verpr; alltid, i äldsta språket, impf. varp; Run-
Urk. 1401 pir ärpu tupir (de vordo döde, de dogo);"
VGL. I. A. B. 18: 4 hvat per fyr görer wrpu (ehvad
de förr blefvo gjorda); Gottl. Hist. 3: 10 sipan en menn
orpPu almennelica cristnir; Cod. Bur. s. 45 worpo; 20
huat hanom wrpe (vorde, blefve); Södm. L. Add. 4: 3
uuröe; VGL. I. p. B. 3: A af Pem er fri styld cr wrpin
(af den, som varit ute för stöld); ÖGL. Kr. B. 24 pPylikt
mal & i minne sokn wrpPit (är i min socken timadt, fö-
refallet); Cod. Bur. s. 64 at mö var moper vorpen. Dal-
skan har ortid; andra Svea dialekter vurti (vordit), wvurte
(vorde). — Här är stället att till pröfning upptaga det på
olika sätt tydda vulen. Såsom förekommande i vissa sam-
mansättningar, t. ex. karlvulen, survulen, knarrvulen, är
det af Iare omnämdt, och ansedt för part. vorden, vurden,
genom förvandling af rd till I. Grinm åter vill icke er-
känna rigtigheten häraf; förmenande, att vulen snarare vore
en vanställning af Isl. ollinn, part. till valda, Sv. vålla (II.
675); LyncByz förklarar det med vårt vulen öfverensstäm-
mande vorn, i åtskilliga Jutska ord (t. ex. knarvorn,
sladdervorn m. fl.), för det Isl. farinn, beskaffen (Fer. Quad.
s. 587); HartracerR uppgifver det Norska vorren, t. ex. tle
vorren, såsom partic. af vere, vara (s. 144). Mot LynG-
Byes och HarraGers hypotheser vittnar vokalen i farinn,
varit, Isl. verit; ehuru onekligen a och e stå närmare o i
vorn, vorren, än u i vulen. Mot Grimms mening är hvar-
jebanda att invända. Om något Isl. ollinn, i egenskap af
partic. till valda, verkligen skulle finnas (ollinn är annars
part. till vella), borde det väl i Ny-Svenskan hetat vållen,
” I Svea folkspråk heter det oftare han vardt död, än han dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
