- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
224

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 Il BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.

väl af risti (ristade) som af raist. Stark flexion har eljest
visserligen icke på lång tid varit i bruk; men part. risten
har för ett Svenskt öra ingenting stötande. För öfrigt har
man så skipat, att rista, i egentlig mening, vanligen böjes ef-
ter 1 konjug., i bildlig efter 2:a; t. ex. ristar med knifven,
ristade runor, inristat sin älskades namn; men det rister
i benet (t. ex. af reumatism), det riste till i hufvudet.

VI Isl. klassen: skiuta, giuta, liuta, niuta, riuta, Piuta.
briuta, fliuta, kniuta, sniuta, skriuta, Priuta, luta, sluta,
biupa, livpa, riupa, siupa, biuga, liuga, siuga, fliuga,
smiuga , tugga, bryggia, fiuka, riuka,sliuka, striuka, luka,

sluka, dyka, (rykka), niupa, driupa, kriupa, stiupa, supa,

kiusa , musa, fniusa, friusa, riuva, kliwva, skiuva , liusta,
(siunga, sliunga, siunka, krympa, skr ympa).

skivta; ÅA. Sax. sceotun; Isl. skidsta, skyt, skaut, skutom,
skyta, skotenn. Cod. Bur. s. 502 sciutas; VGL. 1. Md. 12:
2 skiuter man; O. 6 skyter; Gottl. L. 23: 4 schiautr
(skjuter); Cod. Bur. s. 502 scöt (sköt); s. 477 skutu; Run-
Urk. 1764 skutin. Hit höra skott, skytt, sköte (Isl. skaut),
dial. skyttel eller skötel (skottspole), Isl. skistr (snabb) m. fl.

giuta; Mös. Göt. giutan; Isl. gista; gyt, gaut, (gutom, gyta),
gotenn; Cod. Bur. s. £014 vt giuta; Wadst. Kl. R. s. XVI
göt; VII ingutin; Run-Urk. 1993 guto. I Gottländska
munarten uttalas giautä, gaut, guten (Sive s. 242).

luta, lyta; EF. Hög-T. hliozan (sortiri), hliuzu, hloz, hlusu-
mes, hlozaner; A. Sax. hleotan (sortiri); Isl. hlista (obtinere,
cogi), hlyt, hlaut, (hlutom, hlyta), hlotenn. Upl. L. M. B.
A7: A döp fäster Vestm. L. II. B. B. 22: 2 lyta döp;
VGL. II. M. 5 liuter annar mabper firi mölno ”Sorom hans
(får annan man, nemligen jorden, framför hans qvarndörr);
Sydm. L. M. B. 21 pr. liuter döp af (deraf); 20 pr. ly-
ter döp uf; Gottl. L. 20: 22 pa liautr (får, ärfver), dotir,
Upl. L. ZE. B. 9: 1 liute pe (få de, komma de att) sus
selie ; Gott. Hist. 4: 6 laut norParsta pripiung (fick på
sin lott nordligaste tredjedelen); Sudm. L. B. B. 32 pr. sum
scapa löt (ljöt, fick); St. Rimkr. 6: 4 som skadan loth
(Seriptores nööt); Upl. L. M. B. 49 pr. per döp aff luti
(deraf ljutit döden). Till detta verb hörer det gamla luter
(Isl. hlutr, lott, del, sak).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free