Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 297
Grimu antagit såsom förloradt ett Mös. Göt. sniutan, snaut,
snutun (emungere; II. 49). Af Isl. snyta (se Gloss. till
Edda Sem.; hos Björn HaALDORSEN snita), som följer 2 kon-
jug., erhålles ingen säker vägledning; icke heller af ett
ställe i Gamla Ordspr. 843: thz cer skyt (snart) snyth (snu-
tet) som enga ero nesa (d. v. s. nesar, näsborrar, näsa),
der man äfven finner 2 konjug., hvilken likaledes är regel
för Dalska snoita, der likväl oi angifver ett äldre au (jfr.
kniuta), vexelljud till grundljudet iu. Bemärkelsen: emun-
gere är måhända nog inskränkt för en rot, i hvars trådar
en sådan icke alltid är lätt att igenkänna; men med en
något utvidgad betydelse kan man till Grimus formel hän-
föra snut (nos, snibb; ett spetsigt bröd), snyte (tryne,
stump), dial. snyta (vrå); Isl. snotr (näpen, skicklig, för-
slagen), snöt, snotra (vettig qvinna; jfr. homo emunct&e naris).
skriuta? skryta; Dan. skryde (skräna, skryta), med samma
böjning som snyde. Så väl Isl. skreyta (pryda, öfverdrifva,
skryta), som Dalska skroita, följer 2 konjug., men de sam-
manstämma i hänseende till öfvergångsljud. Dessutom röjer
sig ett starkt impf. uti Isl. skraut (grann klädebonad),
skrautlegr, skrautbuiinn (skrytsamt utstyrd), skrautyröi
(blomsterprydt tal) m. fl. Man lärer då ej, med Iure, be-
höfva taga sin tillflykt till en ättledning ur skrymma, hvil-
ken ock, i och för sig, vore alltför sällsam.
briuta? pryta; Mös. Göt. Priutan, i uspriutan (molestiam af-
ferre), F. Hög-T. driozan (egre ferre); Isl. prista (defice-
re), bryt, praut, Protenn. Sodm. L. 3. B. 418: 4 iorp
mun engin Pryte (jord må ingen sakna, vara utan); Bo-
navent. s. 65 let sik enkte (intet) forthryta; VGL. II. U.
B. 4 (i 2:ne hdskr.) en Pryter &r a (om han tredskas,
som eger; eller: om den underlåter, som är egarel: St.
Rimkr. 31: 4 tröötA (fattades); Ansgar. 27: 2 höghfäör-
dughe oc forthrotne (förtrutne!. Ieres bevisning för upp-
fattningen af förtryta, såsom till roten åtskildt från tryta,
synes icke vara tillräckligt bindande. Formen är för båda
densamma; och huru nära begreppen: brist, besvär (hvaraf
förtret, förtrytelse), ligga hvarandra, visar sig i vårt adjek-
tift använda andtruten, hvilket lika mycket uttrycker brist
på andedrägt och olägenheten af denna brist; hvarföre det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
