Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 231
smiuga ? smyga (intransit.); Isl. smiuga, smyg, smuug eller
smö, smogenn. Deraf Isl. smeygia (transit.) m. fl.
tiugga, tyggia (tugga)? Isl. tyggia (Homil. 76: 2 har både
tyggia och tyggva), tygg, tögg eller tugét, tugginn; Nor-
ska tyggja, impf. tögg, supin. toggje (Aasen, Nor. Folk.
Gram. s. 471). I en gammal Svensk codex (se VGL. s.
XIV) läses tyuggende (tuggande), hvilket förutsätter en in-
fin. tiugga. Annars ses blott former af tugga, och dessa
svaga, t. ex. S. Birg. Up. 6: 29 tuggas (presens); otog-
gadher.
bryggia (tillreda, brygga). Fullständig stark flexion är kan-
ske ingenstädes att finna; men strödda delar af en sådan
träda i dagen. Edda Sem. s. 94 v. 42 brugginn miavpr
(hos Munca mjöödr, mjöd). St. Rimkr. 48: 2 bryggia ok
baka; Gamla Ordspr. 808 hwa igeen sla han brygger
kiwith (den, som slår igen, väcker kifj; Wadst. Kl. R. s.
36 brygs oc bakas; St. Rimkr. 34: 4 ok bruggo (Cod.
Reg. II. s. 296 the bruggo; Scriptores the brygde) bade
dagh ok nat; Vestm. L. I. G. B. 2 nw cr bryllöp brugget
(bröllop tillredt). Det efter 4 konjug. gående brugga, i
nyare Isl., bar den vidsträcktare betydelsen: tillreda, anstif-
ta, brygga; men vårt nya brygga, efter 2 konjug., blott
den inskränktare: bereda dryck.
fiuka, fyka (fara som ett fjun i luften, småsnöga, småyra);
Isl. fiska, fyk, fouk, foket; Dan. fyge, fög, föget. = Gust.
I:s Bibel Es. 29: 5 såsom fiukande agnar; Stjernhjelms
Hercules 529 alt fyker hän. 1 flere munarter höres fyka,
fök; äfvensom ett fyk (i luften sväfvande grand, fjun; jfr.
Isl. fok), hos Srpecer fiuk (stoft, urväder), Isl. fiuk.
riuka, ryka (gifva rök eller lukt ifrån sig, utdunsta); F. Hög-
T. riohhan, riuhhu, rouh, ruhhumes, rohhaner; Isl. rika,
ryk, rauk, rukom, ryka, rokenn; Dan. ryge, rög, röget.
S. Birg. Up. 4: 23 riuka sua som rudit köt (stinka som
ruttet kött); Cod. Bur. s. 75 riukar (doftar) söt; 208 hans
mundar (mun) lughahe ok rök som brennesten (svafvel);
Vestm. L. I. B. B. 45: 2 at brinnandi brandi oc rywkande
röki; Upl. L. V. B. 24: 2 rykende röki; Patr. S. s. 23
vel rykande (välluktande) blomstir. Härifrån Isl. reykr (rök),
reykia (röka, transitift). Iare gör en tillbörlig skilnad mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
