Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239 II BOKEN, — IV KONJUGATIONEN.
lan det intransit. ryka och det transit. röka (Dan. rögej,
utan att ändå grunda den på böjningens olikhet. Hos ny-
are lexikografer ser man dock angifvet: »ryka, bättre röka»
hvilken förblandning, den visserligen ScHoyterR (se Gloss.
till Upl. L. och Westm. L.) icke låtit komma sig till last,
härleder sig derifrån, att i några Svea dialekter, framför
allt Stockholmskan, gemenligen röka nyttjas äfven för ryka;
så att man lika väl säger det röker in (i st. f. det ryker
in), som röker fläsk m. m. Blott i vissa fall begagnas,
äfven i hufvudstaden, ryka; t. ex. en rykande bål; det
ryker, rök på vägen; han rök på (flög på, anföll) mig
o. s. v. I de flesta landsorter, särdeles af Göta rike, sä-
ges, uti intransit. mening, ryker, rök, ruket eller ryket.
sliuka, slykia (slockna, släcka)? Ett starkt verb, af denna
skapnad, skulle kunna förmodas, med afseende på de i en
del munarter förekommande impf. slöck (slocknade), part.
slocken (slocknad), och det till det senare svarande allmän-
na slockna, hvilket redan i äldsta Isl. är för banden, t
ex. Homil. 27: 2 slocnar lius; 33: 4 slocnapPe. Partic. är
ock gammalt; t. ex. ÖGL. B. B. 44 pr. slukin (släckt,
slocknad); äldre Gulap. L. 457 (Norg. Love I. 62) a
sloknom elldum (sedan eldarne äro slocknade). = Isl. slökva
eller slaukva har svagt impf., men pres. slök eller slauk.
I Homil. 49: 4 läses sleokva (släcka, dämpa); at ver sleok-
vem; och om, i den handskriften, eo betecknade iu eller
to, hade man ett sliokva; men eo föreställer der oftast &,
ej sällan y o. s. v. Kg. Styr. har IV. 7: 35 släkkia;
(släcka); IL 34 släkt; Cod: Bur. s. 522 slökte balet; Bjärk.
R. 41: 1 slikt (släckt); Stads L. B. B. 22 slökia och slokia,
men slekt; ännu dialektiskt slöcka. Hos Harpestreng 5
heter det slykker, men i nuvarande Danskan slukke (släc-
ka). Denna mångfald af vokaler, för det svaga och transit.
verbet, är väl icke så beskaffad, att deraf kan med sä-
kerhet slutas till ett starkt och intransit., med iu till grund-
ljud; helst Isl., att döma af likartade bildningar, bort iså-
dant fall hafva ett svagt sleykva.” Icke dess mindre tyc-
" I Homil. vexlar stundom eo och ey, t. ex. eorende och eyrende, 59: 1
meoionni (dat... mön), 58: 2 meyionni. Man skulle då i sleokva kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
