Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 233
kes den vokaliska splittringen förråda ett ursprungligare
skick i forntiden; och då en stark form i vissa delar af-
slöjar sig, ligger den största sannolikheten för antagandet
af en till förevarande klass lämpad böjning. Jfr. sluka.
striuka, stryka; Isl. striuka (fugere, currere, palpare), stryk,
strauk, strokenn. Upl. L. V. B. 14: 8 binde ok huzstru-
ke (hudstryka); Bonavent. s. 70 stryka; VGL. II. 54
hupstryk (hudstryker) han; Bonavent. s. 70 strök; VGL I.
L. R. hudstrukin; R. B. 5: 5 strukit hava barn sit fra
ser (hafva strukit sitt barn från sig, d. v. s. fördrifvit
sitt foster).
luka; Mös. Göt. lukan (claudere), i galukan m. £1.; Isl. lika
(claudere, finire, solvere) eller liika, lyk, lauk, lukom, ly-
ka, lokenn; Homil. har 45: 4 upploken, men 37: 2 uplu-
ken. Gottl. L. 8: 6 kirchiu durum atr luka (tillsluta,
stänga); VGL. I pb. B. 14 luca (erlägga); II. G. B. 2 vin-
giaf skal lukin vare (vängåfva skall vara gifven); Gottl.
L. 64: A hafr hann sjelf lucna (har han sjelf innestängd,
neml. aigu , ega); Vestm. L. II. ZE. B. 20: 4 lokit (erlagdt).
Petersen (Dan. Spr. Hist. II. 487) upptager ett Svenskt impf.
lök (betalade), utan att angifva källan. Ur detta verb ut-
gå subst. lock (operculum), loka (gömställe), lucka, det
gamla verbet lykkia (se s. 79), som går svagt, men än-
dock vanligen förvexlas med luka; vidare lykt (i ändalykt),
verbet lykta, det forna lykil (nyckel), det dial. lycka (täp-
pa, inhägnad äng eller åker) m. fl.
sluka (vorare, deglutire) är i allt, utom böjningen, jemförligt
med Isl. slöka, sluka, begge svaga; såsom det till bety-
delsen mera omfattande slauka, hvilket liksom hänvisar på
ett gammalt impf. slauk. I Gust. I:s Bibel finner man 4
Mos. 441: 24 vpsluko; Es. 25: 8 vpsluken. Vi ha ännu,
jemte svaga former, slök, uppsluken. Ett starkt verb är
oss således gifvet, och en högre ålder deraf synes icke oan-
taglig. — Alldeles osannolikt är ej heller, att detta verb är
i grunden detsamma som det här frammanför afhandlade
sliuka, hvars forna tillvarelse kan med något skäl förut-
teamen
na se sleykva. Likväl bör ej förbigås, att meoionni kan motsvara for-
men mer (mö), meyionni deremot mey; äfvensom att eorende kan be-
teckna erende eller örende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
