- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
234

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234 Il BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.

sättas. Begreppet: förtära är medlande mellan: sluka,
slockna, släcka; t. ex. elden är förtärd, maten är förtärd,
hungern är släckt. Äfven Grimm anar slägtskap mellan
Isl. slökva, Sv. släcka, Dan. slukke, och T. schlucken (se
hans Företal till Schulzes Goth. Gloss. s. XII).

dyka? Detta verb har, bredvid de svaga formerna efter 4 och
2 konjug., jemväl de starka dök, dykit, sällan dukit. I
fornskrift letar man förgäfves efter det ena, som det andra.
Linp upptager dök såsom impf. till det ännu i några dia-
lekter begagnade dyka (springa, Isl. dika, efter 4 konjug.).
I yngre medeltids-skrift ser man duka, vanligen i bemär-
kelsen: nedtrycka, kufva, hvilken nog låter förlika sig
med den af: dyka (jfr. IIl kl. qvefia); i Gust. I:s Bibel
3 Mos. 26: 37 läses fj skolen icke thora duka (icke töras
resa) idher vp (jfr. dyka opp); det nuvarande duka under
har betydelsen: succumbere, och går efter 4 konjug. AÅn-
nat än svaga former varseblifvas ej af duka, eller af Dan.
dukke, dykke. Deremot träffas hos Grimm Holländska (»neu-
niederländ.») duiken , duik, dok, doken , doken (Gram. I, uppl. 2,
8.991), hvaraf man kunde sluta till ett äldre diuka , men lika väl
till ett naturaliseradt utländskt ord. Åtminstone är det
icke att finna i flere gamla akne

rycka (se IV kl. rinka s. 187).

niupa, nypa, om än af de Skandinaviska systerspråken lemnadt
i sticket, kan på egen hand försvara sin starka böjning.
Ordet synes ej i äldsta skrifter; med det har, intill sena-
ste tider, ej varit någon tvekan om themat niöupa eller
nypa (jfr. subst. niupa eller nypa, niupon eller nypon),
niuper eller nyper, nöp, nupen (deraf hjertnupen) eller ny-
pen. Dalskan har neopa, neop (nyper), nåp (nöp), nupin.
Det stöd, som saknas hos närmaste språk-förvandter , lem-
nas af en mera aflägsen, Mös. Göt., som har hniupan, i
dishniupan (rumpere). Jfr. Isl. hnupla (surripere).

driupa, drypa; F. Hög-T. triofan, triufu, trouf, trufumes,
trofaner ; Isl. driipa, dryp, draup, drupom, drypa, drop-
enn. Wadst. Kl. R. s. XIV drypa; Bjärk. R. 33: 4 dry-
per. Dal. dreopa, dreop, dråp, drupin. Till denna rot
höra droppe (Isl. dropi); det gamla verbet dröpa (Is.
dreypa, låta drypa, bestänka), t. ex. Ansgar. 47: 7 dröpa;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free