Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 II BOKEN. — I1V KONJUGATIONEN.
va, ej enligt ljud-lagarne kan få impf. ref. Lika litet kan,
å andra sidan, riwa organiskt framalstra ett part. ruwin
eller rovin. Kunde man till och med vara frestad, att i
riva och riuva se samma ord-ämne från början (jfr. kliva
och kliuva), så nödgas man likväl att formelt åtskilja dem,
och antaga en för hvartdera egen böjning, hvars ömsesidi-
ga skiljemärken bestämdast framträda uti Isl. Endast till
riuva, ej till riva, kan man föra landskaps-lagarnes ruf (upp-
rifvande, upphäfvande), valruf (plundring af lik), väernaruf
(gärdsgårds nedrifvande), leghuruf (brytande af lega); det ännu
brukade rof, röfva, roffa” m. fl.; likaledes Isl. rauf (fora-
men, fissura; det motsvarande i Svenskan: anus).
kliuva, klyva; F. Hög-T. chliopan; Isl. kliifa, klyf, klauf,
klufom, klyfa, klofenn Dal. kleova, kleof, klåf, kluvin.
Hit höra klofve, klöf, klyfta m. fl.
skiuva !’skjuta, skuffa); Mös. Göt. skiuban i afskiuban; F. Hög-
T. sciupan. Isl. lärer icke hafva någonting härtill motsva-
rigt. Södm. L. M. B. 33: 2 (i en gammal hdskr.) kan
nocor skyuua annen i eld; Bonavent. s. 80 oc villo han
(honom) skiufwa ther nidher; VGL. II. Add. 7: 143 skiu-
ter celler skiuvwer; Bonavent. s. 169 skwfs ok wendis;
483 oc the skufwa oc dragha han osaktelica; Södm. L.
M. B. 33: 2 pen sköf (den, som skuffade); Bonavent. s.
207 som the swa hardhelica oc grymelica skofwo han;
Alex. s. 62 skuwo ok bardho (slogo); 10 ther han war
skowin nidher i kwaff. "Ehuru detta verb ej för närva=
rande användes i skrift, är det ändå mångenstädes gängse,
uti någon form och mening. I båda dessa afseenden oför-
ändradt är Göta språkens skjufva, sköf, skjufven eller skuf-
ven. I vissa landsorter nyttjas skjufva eller skufva (efter
4 konjug.) i bemärkelsen: maka, skjuta sakta; äfven om
tyg, när trådarne på något ställe skjutits för nära tillsam-
mans; af Stockholms bagare brukas skufva i samma me-
ning, som annars hos Svearne »grädda» (baka i ugn). AF
komlingar äro: skof (intervallum), uppskof, skofvel, skuffa,
” Det kan visst sättas i fråga, huruvida det först i yngre handskrifter
synliga rof, liksom det troligen ännu yngre roffa,. är en inhemsk eller
utländsk bildning; men de ega dock samma yttersta ursprung som
riuva. Redan i början af 4300-talet ses röva, rövari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
