Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
I
impf. indik. pl. (t. ex. gave"), såsom ock är händelsen med
Mös. Göt., men icke med Isl., som har ce, öfvergångs-ljud
af & (t. ex. gefa). 4) infinitivens i äfven uti part. preter.
(t. ex. bipin, sitit), lika med Mös. Göt., då deremot Isl. har
e, i trots af det infinitiva t. Genom vokalen (u, Isl. 0)
uti part. pret. afvikande äro sticela, nima, bera, skera;
hvarföre de Isl. verben blifva, lika med de oregelbundna
Isl. fela och koma, af Grimm förda till en annan klass,
hvilket dock ej tillämpats på de likaledes oregelbundna sid,
vera, vefa, sofa och troga. — För Ny-Svenskan märkes:
4) det gamla a, uti impf. indik. pl. och impf. konjunkt., är
nu bestämdt å, hvilket ock framträngt i impf. indik. sing.
af ligga, äta, se (låg, åt, såg), der Isl. har å. 2) det
gamla a, uti impf. indik. pl. och impf. konjunkt. af stjäla,
förnimma, bära, skära, sitta, är nu utbytt mot wu (t. ex.
stlulo, stule); hvarigenom dessa verb, med undantag af det
sista fordom afvikande, kommit att gå regelrätt, men hö-
rande till IV klassen. 3) sofva och komma ega i hela
impf. indik. och konjunkt., orubbligt o, med ljud af å;
men vara, i impf. indik. pl. och impf. konjunkt., o med
ljud af o, i stället för det gamla a, sedan aa eller å 4)
g i låg, såg, kan ej uteslutas. 5) infinitif-ändelse sak-
nas i se.
klassens stora åtskilnad, från den motsvarande Mös. Göt.
består i saknad reduplikation. Icke utan betänklighet an-
föres af Grimw det i Völuspå synliga gengengo (i st.f.gen-
go, gingo), hvilket skulle utgöra en dyrbar lemning, om
icke några omständigheter talade emot dess uppfattning så-
som reduplikation, i hvilket fall det hade bort heta ge-
gango (2 uppl. I. 916): Men sjelfva läsarten gengengo är
för öfrigt så dyrbar för undersökningen af det gamla ljud-systemet, lem-
nar oss i denna punkt utan ledning , emedan vokalen i impf. pl. vanli-
gen är den samme som i sing. (undantag t. ex. för drack, druckum,
jemte drackum; stack, ståckom, jemte stackum eller stangum); hvar-
före det heter eg gaf. vig gavum; likasom eg fann, vann, slapp,
valt (välte), vig fannum, vannum, slappum, valtum. I Gottländ-
skan är pl. lika med sing. (Säve s. 944).
Utan tvifvel har ock ljudet varit det samma som i impfl. indik. pl. An-
märkningsvärdt är, att Dalskan litet eller intet begagnar särskild form
för impf. konjunkt., ehuru denna eljest är vanligare i Svea än Göta di-
alekter. I Gottländskan saknas den helt och hållet (jfr. Säve s. 244).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
