Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN: — IV KONJUGATIONEN. 24
mer än misstänkt.” För öfrigt yttrar Grimm, att het lät-
tare kan uppfattas som hetheit, än fell som feifall, fefall,
hvilket senare möjligen föregått fell: att (det imperfektiva)
6, i en del verb, står för eiau; deremot &, i andra, för
eto (jfr. I. 947); i kraft hvaraf han, såsom ur reduplika-
tion härkomna betraktar Isl. bid, hid, hlisp, idk,ids (Gram.
I, uppl. 3, s. 482), och lek. blet, gråt, het, let, rös,
bles, fell, fekk, gekk, helt; äfvensom han förmodar enahan-
da förhållande i greri, neri, reri, seri. sneri, omvexlande
med gröri (af gréa) o. s. v., men der ö torde kunna an-
tagas stå för & (s. 463):” — Inskränkande oss nu till
de verb, som lyda under II Isl. klassen, är följande att
erinra. I enstämmighet med Grimms hypothes antager Munct
för Isl. föll ett ursprungligt feifall, feiall, fall, Forn-Sven-
ska fiall eller fioll; för let ett leilot, leiot, liot; för het ett
heiheit, heieit (Det gotiske Sprogs Formlere, Christiania
4848, s. 43)... Vårt fornspråk lemnar i detta afseende,
mer än Isländskan, bidrag till fullföljden af denna åsigt.
I det föregående finner man impf. fal, fal, falt, fioll, fiöll,
fel (föll); fiollo (föllo); lot, lat (lät); latu (läto); halt,
hiolt, iäld (Dalska; höll); hioldu, hieldu (höllo); riap (ut-
tydde); ait (d. v. s. hait, het); sveip, svöp (svepte). Folk-
språkets fall, innehållande senare delen af faifall, feifall
eller fefall, kan så mycket mindre vara tillfälligt, som bå-
de i runor och äldre VGL. läses fal. Till en del är sak
samma med låt, hvilket kan vara lemning af leilot eller
lailat, liksom gråt af geigrot eller gaigrat, at (hait) af
haihait, sveip af sveisveip o. s. v. Tvifvel kunde uppstå,
om äfven i andra verb, än de för gammal reduplikation
misstänkta, grundljudet utan förvandling qvarstode uti
impf.; men detta är icke händelsen (utom hvad angår kom
” Af det i Munces Edda meddelade aftryck utaf början till Völuspå (8
XV), just ur den handskrift, der gengengo förekommer, upplyses,
att gen slutar den ena raden, och gengo följer i begynnelsen af den
nästa; hvaraf Utgifvaren drager den slutsats, att afskrifvaren glömt, det
han redan skrifvit en del af ordet, och derföre satt det fullt ut å nyo
(s. 485). På öfriga ställen, i samma handskrift, utmärkes ordet blott
med begynnelse-bokstafven g, och i en annan codex står endast géngu.
Nyligen har Grimm sjelf hänvisat på detta förhållande (Gesch. II. 869).
”" Griux bar sedan, rörande vissa punkter, närmare utvecklat sin åsigt
uti Gesch. II. 868—870.
Sv. Spr. Lagar. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
