Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U BOKEN — IV KONJUGATIONEN. 248
skaffenheten af den förgångna reduplikativa formen; och
särskildt kan anmärkas, att runornas biuk, buk, ej bättre
står att förena med det af Grimm gissade reduplicerande
baibau, än med det likaledes gissade vexel-ljudande baggv,
båda för Mös. Göt. (jfr. 3 konjug. bo). Emellertid lärer bli
svårt att, utan tillhjelp af det reduplikativa bildningsmed-
let, på ett nöjaktigt sätt förklara de här företedda impf.
med deras splittring och deras afvikelser från vexel-ljudets
vanliga lagar. I taka åter skönjes lika iitet i Svenskan,
som Isl., tecken till ett reduplicerande thema. — Den för-
ras olikhet mot den senare förråder sig eljest: 4) i tve-
ljudets qvarstående blott såsom undantag (t. ex. auka,
haukva, laupa). 2) saknad af öfvergångs-ljud i pres. indik.
jfr. laupr med Isl. hleyp; far, farum, med Isl. fer, för-
um), i impf. konjunkt. (jfr. fori med frri), samt i part.
preter. framför g och k (jfr. dragin, takin, med Isl. dre-
genn, tekenn); ehuru i sistnämnda fall, här och der tecken
till dylik vokal-förändring kunna märkas (t. ex. Gottl. L.
dregit, dial. flägen, gnäjen, äkiö; jfr. ock Dalska läpin,
äggin, med Isl. hlaupinn, höggvin)l. — I nyare språket
finner man: 4) att, af den, enligt förmodan, tillförene re-
duplicerande flocken, endast hugga och löpa ega starka
former, men utan tveljud, och med ett slags vexel-ljud
utom den vanliga ordningen. 2) att det gamla a blifvit å,
ej mindre i enstafviga verb, der Isl. har & (såsom flå, slå),
än i åka (Isl. aka); men har blifvit. ä i gräfva, och så-
som sådant stadgat sig i svärja, växa. 3) att g i drog
ej kan uteslutas; hvaremot det intagit stället för k i taga.
&) att v ej kan utgå ur svor, svuren. 5) att nd blir tå
(fordom £) i statt (för stand).” 6) att alla verb med vo-
kal-slut förlorat det infinitiva tecknet (t. ex. bo, fly)
IV klassen har, i det hela taget, mindre än någon af de fö-
regående lidit genom tidens åverkan; men i enskilda delar
har ett och annat förändrat sig. I jemförelse med Mös.
Göt. och Isl. förete sig följande omständigheter: 4) det Mös.
Göt. i, Isl. e, alltid i uti drikka; vexlande i rinna, brinna,
” Äfven här under förutsättning af ett n» i roten; detta’ må nu vara ur-
sprungligt eller icke (jfr. noten på förra sidan och 3 konjug, stå).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
