Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 IH BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
brista, brigha; men äfven ia, ie eller ce, der Mös. Göt.
har t, Isl. ia, iå eller e (t. ex. gialda eller gielda, hialpa
eller hielpa, svelta); äfvenså ia, ie, &e& eller a, der Mös.
Göt. har ar, Isl. ia eller e (t. ex. biargha eller biergha,
verpa, hverva, verpa eller varpa); slutligen iu, dock med
lemningar af i, der Mös.Göt. har 7, Isl. y eller ö (t. ex. siunga,
singa). Särskildt i förhållande till Isl. anmärkes: 4) ofta 7, der
Isl. har e (t. ex. slippa, spritta), men någon gång brytningen
ie för Isl. i (t. ex. spierna). 2) saknadt öfvergångs-ljud
uti impf. konjunkt. (t. ex. sluppe). 3) lika med Mos. Göt.
u i part. preter., äfven då Isl. har o (t. ex. guldin, hul-
pin); undantagsvis har man hos oss worpen; kringlhworf-
win, wpwondith. 4) uteslutandet af v, framför u och o,
är icke allmänt; men visar sig bestämdt i soor, urhbu,
sullen , sollin, sultin, vnnin, onnin, wvnnit, ortid, oltin;
obestämdt i wrpo, wllo (välde), swlgho, wnno, wnnin,
wllit (vållat). — För Ny-Svenskan gäller: 4) i, der det
fordom vacklade, är nu stadigt (t. ex. rinna, brinna, bri-
sta). 2) u alltid i part. preter., med undantag af vorden.
3) stjäla, bära, skära, sitta, förnimma ha öfvergått från
1 klassen till IV, dit äfven det defektiva växa, förr hörande
till III kl., nu är att räkna; sjunga, sjunka, der, liksom
uti stjäla, j är tydlig konsonant, tillböra nu i sin helhet
VI kl. 4) med den åtminstone uti Isl. delvis förekomman-
de assimilationen i stinga, springa, har man nu så förfo-
gat, att stinga och sticka, springa och spricka, blifvit sär—
skilda verb, hvartdera med sin fullständiga och regelbund-
na böjning.
klassens olikhet mot Mös. Göt. och Isl. ligger egentligen i
det saknade tve-ljudet, hvad skriftspråket beträffar; sär-
skildt mot Isl. uti den saknade accentueringen, hvarigenom
ljud, som utan tvifvel varit något åtskilda, kommit att
blifva lika tecknade. = Dalskan och Gottländskan upplysa
det ena, som det andra. Mös. Göt. har greipan, graip,
yripum, gripans; Isl. gripa, greip, gripum , gripenn; Svensk
fornskrift gripa, grep, gripum, gripin; Dalskan draiva,
dref, drevum, drevin; Gottländskan gröipt, graip, gripen.
Man ser, att "Dal. a? är det Gottl. är, Mös. Göt. ei (i Ny-
Hög-Tyskan uttaladt ati), Isl. i (med accent); men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
