Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 248
Dalska e föreställer icke blott Gottl. och Mös. Göt at," Isl.
er; utan jemväl, till följd af det i Dalskan vanligen bri-
stande vexel-ljudet för impf. pl., Mös. Göt. i, Isl. i (utan
accent), hvilket ock uti Isländarnes mun närmar sig e.
Äfven Ny-Svenskan har, uti en otalig mängd ord, e der Isl.
har i (t. ex. lier, led, limr, lem, lifa, lefva. För att
hålla oss inom tillämpningen på ifrågavarande punkt, må
uppmärksamhet fästas derå, att i uti part. preter. af åt-
skilliga hit hörande verb, af oss lätt kan uttalas som e,
och de näst förflutna seklen ej sällan så skrefs, ja ännu af
en och annan så skrifves; t. ex blefven, afleden, förleden,
nästleden , bortveken, ålderstegen, sönderrefven; då man der-
emot hvarken skrifvit eller nu säger blefva för blifva, leda
för lida, veka för vika, stega för stiga, refva för rifva,
0. & v.; och detta emedan lida föreställer I1sl. lida,
der i är ett sammanträngdt tveljud. Emellertid fins, i det
rena fornspråket, till och med långt in på 4400-talet, all-
tid : både uti impf. indik. pl. (utom ett runstunget raitu)
och part. preter. Regelbundet vexel-ljud, fastän modifie-
radt, är således för handen; i st. f. impf. indik. sing. på
er, pl. på i, har man sing. på e, pl. på i; och detta nä-
stan utan undantag i alla handskrifter. — I Ny-Svenskan
åter har vokalen för impf. indik. sing. blifvit överflyttad
till pl. (t. ex. grep, grepo); och då bruket allt mer be-
stämt sig för i uti part. preter. (gripen), har en oväsendt-
lig skilnad uppstått i vokal-förhållandet mellan impf. indik.
pl. och part. preter., med hvilket senare (gripen) infin.
(gripa), hvad angår vokalen, liksom förr sammanfaller. Det
oaktadt fortfar vokalen för impf. indik. pl. att stämma med
den för impf. konjunkt. (grepo, grepe, förut gripu, gripi”").
Följden har blifvit, att alla hit räkneliga verb fått ett ve-
xel-ljud allenast, — hvad de redan i den äldsta Svenska
bokskrift egde, blott med den skilnad, att impf. indik. pl.
” Angående det förmodade uttalet af Mös. Göt. a? som Tyska d& eller e
uti Berg, Feld, recht, se GABELENTZ, Gram. d. Goth. Spr. 8. 30—39.
Om detta antagande är grundadt, närmar sig Gotti. till Mös. Göt. i ljud-
beteckningen, Dalskan i ljudet.
"" I anseende till den jemförelsevis mindre använda impf. konjunkt., har
något exempel ej kunnat biläggas; men fornspråket är i ty fall så följd-
rätt, att slutsatsen gör sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
