Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
och impf. konjunkt. förut, i hänseende till vokal, voro lika
med infin. och part. preter., men nu äro det med impf
indik. sing.
VI klassens ställning i förhållande till Mös. Göt. och Isl., ut-
märkes af följande: 1) infin. har, lika med Mös. Göt., tve-
ljudet iu” (t. ex. skiuta, biupa, liuga, riuka, niusa), Gottl.
L. och ofta Gottl. dial. iav (t. ex. biaupa), Dal. eo (t. ex.
dreopa), både när Isl. har tu (t. ex. liga, rika), och när
det har id, d. v. s. framför 6, t eller s (t. ex. biséa,
skista, hnissa); stundom y för iu (t. ex. bryta, flyta, Pry-
ta; jfr. Isl. rypa, fnysa); vidare u, Dal. av, der Isl. har
2 (t. ex. luka, luta, supa; jfr. Mös. Göt. lukan). 2) impt
indik. sing. har ö (t. ex. sköt, löt, Pöt), Gottl. L. och Gottl.
dial. av, Dal. å, der Mös. Göt. och Isl. ha au" 3) liksom
i Mös Göt. saknas öfvergångs-ljud i pres. indik. sing. och
impf. konjunkt. (jfr. livter med Isl. hlyt, lughi med Is.
lyga, Gottl. L. biaupr med Isl byp). 4) liksom Mös. Göt.
har Sv. part. preter. u, då Isl. har o (jfr. skutin, supin, lu-
kin, med Isl. skotenn, sogenn, lokenn, dock i äldsta språket
äfven lukenn); undantagsvis träffas o (t. ex. skowin, rowet,
forthroten. 5) siunga, sliunga, siunka, rykka, krympa,
(skrympa ?), synas, efter hvad mer eller mindre bevisligt är,
" Isländare i senare tider (utom Björn HALDORSEN), och, understödde af
RasKs auktoritet (jfr. Anvisn. s. 40), äfven Danskar och Norrmän, haf-
va tagit för skrifsed, att teckna $ såsom j, så snart det går framför ap-
nan vokal (t. ex. skjöta, fljäga), och detta äfvenledes vid återgifvandet
af texten ur gamla Isl. handskrifter , der j endast undantagsvis är syo-
ligt. Eburu Grimm för länge sedan gjort emot denna teckning grundsa-
de anmärkningar (I. 322—325), bar han i denna del föga kunnat åstad-
komma förändring ens hos dem, som för öfrigt följa bans ljudlära (un-
dantag citaterna i Frumpart., några fragment i Islend. Sögur, samt
texten, men icke’ Gloss. till Olof Hel. Saga och Alex. Saga). Några
af våra äldsta allmoge-språk, framför allt den för ljud-systemets bedö-
mande vigtiga Dalskan, vittna helt och bållet emot uppfattningen af i
såsom j. Dalfolket uttalar t. ex. tydligt siw, siuk, sid (se), livs, liob
(Isl. lidtr, fulj; icke sju, sjuk , ljus; än mindre »schu, schuk, jus»
såsom i vårt vanliga tal. I verben af VI kl. höres eo (snarlikt ö; jfr.
Homil:s eo), t. ex. dreopa , kreopa, freosa; stundom tydligare $o eller
fu (det bör i allmänhet anmärkas, att Dalska u sällan är det rena
Svenska u, Ital. u, Franska ou, utan snarare det Tyska u i gut, nun;
d. v. s. ett mellanljud af u och 0). Uti närvarande afbandling är ur
töek tecknadt i, der det bör finnas, och ur handskrifterna alltid, der
et fins.
Rörande uttalet af Mös. Göt. au såsom o i Tyska Korn, Holz, dock
(d, v. s. som Dalska å), se GABELENTZ, Gram. d. Goth. Spr. s& 83. Jfr.
här frammanför s. 2928, noten, och s. 9445 första noten.
oh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
