- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
248

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248 11 BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.

tas på enkelt I, n, r, eller på s, hvilken bokstaf i de nämn-
da svaga verben icke förefinnes. = Alltså finner man stial
fsticel, stel), gal, mal; skin; ber, far, sver; les, blas,
ris, niws, frys; såsom undantag ses ett runstunget ik bip,
-men i de äldsta lagarne biper iak, han biPpar (beder); i la-
garne äfven ett wet (se V kl. vita) och ett hupstryk (se VI
kl. strivka), der likväl förkortnings-tecknet måhända är ute-
glömdt. Så i bokskrift. I Dalskan åter blir, hvilken än kän-
ne-bokstafven må vara, person-tecknet vanligtvis utelemnadt i
alla starka verb, t. ex. låp, sing, klaif, kreop, saup. Lika-
ledes träffar man, i några handskrifter, här och der en na-
ken stam utan personal-ändelse, i verb, som icke hafva l,n,
r eller s, men der pres. indik. blott är skenbar, och i sjelfva
verket imperat. är använd i bemärkelsen af pres. kopojunkt.
jfr. s. 92—93); t. ex. Cod. Bur. s. 444 nu er time (tid) at pu
gif; 189 biupar iak pik —– at Pu bryt ok mal i miöl
petta bilette; Bonavent. s. 156 thy bidher iak at thu let
ekke gangan thijt (i originalet: vt non permittatis eum ire);
206 jak bidher –- at thu fa (reddatis) ok han atir;
Wadst. Kl. R. s. 77 thy bether jak thic ath thu aterkom;
bidhiom öthmiyklika ath thu gif them. Tydligast röjer sig
imperat. hos Bonavent. s. 152 bidher iak thik –=- at thu
ekke gak (rogo te, vt non vadas), der gak lika litet kan vara
pres. indik. som pres. konjunkt. Härmed i likstämmighet ses i
Kongespeilet s. 80 at pu låt aldrigi (att du aldrig må lemna); 108
at På lig ekki (att du icke må ljuga); der pres. indik. skul-
le hetat pu letr, pu lygr (i nästa raden står ock pu lygr
uti indikatif mening). Till och med i Homil. upptäckes 90:
2 at Pu hirt (må straffa) mik oc hreinsa i Pessom heime af
avllora andmavrkom (fel) minom oc lat mic sva buasc etc.
der hirt, hreinsa, lat äro lika uppenbara imperat. d) 2 pers.
af impf. indik. sing. har vanligen -t, såsom person-tecken (t.
ex. pu rant; se vidare tredje Boken). e) 2 pers. af impe-
rat. sing. iunehåller blotta roten, jemväl i verb med afledt :
(t. ex. bipia, sveria), på samma sätt som i de vokal-för-
’vandlande svaga verben (jfr. s. 89; se vidare tredje Boken).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free