Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il BOKEN. — IV KONJUGATIONEN. 257
kit); stryker, stryker, strök, ströko, ströke, struken, strukit;
nypa, nyper, nöp, nöpo, nöpe (sällan för dessa impf. nypte),
nupen, nupit (äfven nypen, nypit eller nypt); drypa (in-
transit.), dryper, dröp, dröpo, dröpe, drupen, drupit; på
samma sätt krypa; nysa, nyser, nös (öfriga starka former
ersättas vanligen af svaga efter 2 konjug.); på samma sätt
fnysa (hvars starka former äro än mer stadda på utgång);
frysa, fryser, frös (mindre brukliga fröso, fröse), frusen,
frusit; klyfva, klyfver, klöf, klöfvo, klöfve, klufven, klufvit;
krympa, krymper, krumpen, krumpit (detta verb går ock,
fullständigt, efter 2 konjug.); på samma sätt skrympa. —
Hela denna flock är stäld på öfvergång till 4 klassen. En-
dast i få ord kan u låta höra sig i impf. indik. pl. och
impf. konjunkt., t. ex. nupo, nupe, krupo, krupe, klufvo,
klufve; dock mindre vanliga än nöpo, nöpe 0. s. v. Der-
emot kan man ej längre säga fluto, flugo o. s. v. Det
bättre skriftställeriet och det bildade talet, i förening med
allmogespråket på många ställen, vidmagthålla wu i part.
preter. och supin. af de flesta hit hänförliga verb; men den
del af de större städernas befolkning, som hvarken har en
lefvande bokbildning eller folklifvets traditionella grammatik
och friska språksinne, har här, som i mycket annat, ver-
kat med sin mekaniska tyngdkraft och liflösa enformighet.
Icke nog, att större delen af hit hörande verb böjas efter
2 konjug.: de starka formerna när de användas, mista sitt
gamla skaplynne. Det heter ganska ofta flygen, klyfven,
flygit, klyfvit, snytit o. s. v.; att icke nämna smygen, ny-
pen, nysit, rytit m. fl. Endast när partic. iklädt sig adjek-
tif natur, såsom i drucken, förtruten, frusen (Stockholm-
ska frussen; jfr. Dan. frossen), kan u bättre uppehållas.
varda, varder, vardt, vordo (o uttaladt såsom sådant), vorde,
vorden, vordit (hit hörer icke det efter 4 konjug. böjda
antvarda, i gamla språket andvarha, anvarpa; jfr. VGL.
II. U. B. 6 anuarbeber, antvardad).
svärja (hvardagligt äfven svära), svär (äfven svärjer), svor
(uttalas med 0), svuro, svure, svuren, svurit.
löpa, löper, lopp (uttalas låpp), lupo, lupe, lupen, lupit (hvar-
dagligt sällan annat än löpte, löpt, af hvilka svaga former
äfven i skrift löpte är den vanliga uti anlöpa, incurrere,
Sv. Spr. Lagar. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
