Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
infuscari, och belöpa sig; men svagt partic. af anlöpa, uti
bemärkelsen : incurrere, mindre brukligt; uti bemärkelsen:
infuscari, nästan oanvändbart).
klinga, klang (öfriga starka former mindre i bruk, än de sva-
ga efter 4 konjug., som äfven i impf. indik. sing. är den
vanligare, i pres. indik. sing. och 2 pers. sing. af imperat.
den enda); tvinga, tvang, tvungo, tvunge, tvungen, tvungit
(detta verb går jemväl efter 4 konjug., som är den ute-
slutande i pres. indik. sing. och 2 pers. sing. af imperat.);
berga, burgen (mindre brukligt; för öfrigt går detta verb
regelrätt efter 4 konjug.); gälda, gulden (i lagstil; för öfrigt
efter 4 konjug.; men i gälla och alla sammansättningar, der
ld är assimileradt till I, följes 2 konjug.).
stjäla, bära, skära afvika deruti, att de hafva presens sing.
utan person-ändelse.
Deponentia :
stickas, sticks, stacks, stuckits; nypas, nyps, nöps, nupits.
De starka verbens allmänna ställning i det nyare språ-
ket, jemfördt med det forna, är redan i det föregående an-
gifven (se s. 239—248). Hvad som är beroende af perso-
nal-tecknen, kommer att i tredje Boken undersökas. Endast
må nämnas, att person-ändelsens uteslutande i pres. indik.
sing. nu är inskränkt till verb med enkelt ! och r, såsom
stjäl, gal, mal, far, bär, skär, svär (omvexlande med svär-
jer, en i det rena fornspråket okänd form).
Återblick på fjerde konjugationen.
Denna konjugation har från olika sidor blifvit så full-
ständigt skärskådad, att slutsatserna göra sig sjelfva i de fle-
sta fall. Ännu för några må uppmärksamheten tagas i an-
språk.
Af de under särskilda starka verb till ett betydligt tal
anförda ord, som tillhöra annan grammatisk ordning, kan man
finna anledningen till Grimms redan för länge sedan uppstälda
sats, att verben, de starka nemligen, utgöra grundlaget för
alla ord (Gram. IL 3); om än betänkligheter kunna uppstå
vid antagandet af satsen i hela dess utsträckning. 1 den se-
nare behandlingen af Ljudläran, der Grimm än vidare utveck-
lat vexel-ljudens betydelse, förklarar han, att om man upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
