Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 II BOREN. — IV KONJUGAUNHUNEN.
sa fördelar, för språkets styrka och uttryck, omvexling och
bildskönhet. Kunna vi i det längsta bevara språkets egen-
domliga förtjenster, så kommer denna vinst för bildningen ic-
ke att stadna ensam; det förhållandet oberäknadt, att en bråd-
störtad omskapelse, med barbariet i spåren, gör en reaktion
så mycket lättare; icke alltid tillkämpad med så ringa upp-
offringar och så många förmåner, som då Bibel-öfversättnin-
gen i Gustaf Wasas dagar, liksom med ett trollslag, räddade
vårt modersmål ur anarkiens vådor. Ovedersägligen är, för
de starka verbens bestånd, åtskilligt vunnit redan dermed,
att man klart inser deras lingvistiska betydelse, och långt
ifrån att, med den oinvigde, i dem skåda ett slags vanställ-
ning, eller ett besvärligt arf från en obildad forntid, fastmer
i dem beundrar en uråldrig daning af vida större djupsinnig-
het, fasthet och fulländning, än hvad senare århundraden
mägtat åstadkomma, med sina stela och sköra former, med
sina nya skapelser utan alstrings-förmåga. Man kan t. ex.
med 4 konjug. jemföra den nyaste, den 3:e, som ej kan fram-
bringa en enda språkväxt,” utomkring sin egen lilla hägnad;
då deremot en oändlighet af subst., adj. och partiklar, till en
del helt nya, visa sig såsom närmare eller fjermare ätteläggar
af den gamla, tillbakasatta 4 konjug.; men hvilka, med den-
nas försvinnande ur bruket, skola bli nära nog outredliga
gåtor, eller halfförstådda, likgiltiga alster af en ofrivillig na-
turkraft. Med den vunna insigten uti den starka flexionens
inre väsen bör ej vidare någon fördom hvila öfver de forn-
bildningar, som ännu äro vid lif,” dem det ädlare skriftstäl-
leriet skall veta att tillegna sig med förkärlek, och med fram”
ställningens lockande medel göra älskade i det vanliga lifvets
tjenst. Det blir intet offer; och om det ett sådant vore,
blefve det icke obelönadt, när en gång det rätta förståndet
af det gamla och den lifliga känslan af det nyas framtid hin”
na att genomtränga hvarandra.
” Om man ej för sådan vill anse det substantift begagnade part. presens
på -ende, t. ex. ell afseende, påstående, förtroende.
" Gifvet är, att mycket äfven af det gamla kan med fördel återupptaga5»
helst i den bundna stilen, som har en urgammal rätt att aflägsna sig
från hvardags-språkets nötta foriner, och särskildt i den äldsta Nordiske
skaldekonsten bevarade en mängd sinnrika ord och talesätt, sedan läng
i prosan obegagnade. Allt, beror bär på sättet, på blick, smak, ing fr
velse, på det välde, som det lyckas skalden att utöfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
