Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 II BOKEN. — GAMLA ANOMALIER.
mega (förmå), knega eller knå (kunna), vita (veta). Presens
har: kann, kannt, kann, kunnum, kunni6, kunna; skal, skalt,
skal, skulum, skulug, skulu; & (eger), ått, å, eigum, eiquö,
eigu; veit, veizt, vert, vitum, vitrd, vita. Som kann gå ann
(älskar), man (mins); som skal gå Parf (behöfver), mun eller
mån (månde); som & böjas må, knå. För öfrigt är böjningen:
impf. indik. unni eller unti, impf. konjunkt. ynni eller ynti,
supin. unnt; kunni, kynni, kunnat; mundi (mindes), myndi
munat; mundi (månde), mundi eller myndi (supin. felas),
skyldi, skyldi (supin. felas); Purfti, Pyrfti, Purft; åtti, ati,
ått; matti, melti, mått; knåtti eller knä, knetti, knät eler
knd’8; vissi, vissi, vitat. Hos de gamle skalderne fins pres.
konj. skyli; som part. preter. kunna anses adj. kunnr, bekant,
skylinn eller skyldr, pligtig, vitaör, bestämd (Anvisn. s. 145
—146). — Grinn, i 2:2 uppl. af sitt grammatiska verk, upp-
ställer 40 Mös. Göt. verb, som helt och hållet sakna presen-
tial-flexion, men förläna den starka vexelljudande formen af
sitt impf. betydelsen af presens, och bilda så för betydelseo
af impf. ett sådant af svag form. De äro motan (capere),
ogan (timere), vitan (scire), aigan (habere), magan (posse),
skulan (debere), munan (meminisse), dauran (daursan? aude-
re), kunnan (nosse), Paurban (egere); med presentialt begag-
nade starka impf. mot, motum; og, ogum; vait, vilum; ah,
aigwvn; mag, magum; skal, skulum; man, munum; dar, dau-
rum (2); kann, kunnum; Parf, Paurbum; samt svaga impf
mosta, ohta, vissa, aihta, mahta, skulda, munpa, daursta,
kunpa, Paurfta (I. 851—853). Till dessa anomalier finnas
i andra German-språk mer och mindre fullständiga motstyc-
ken; och i de af Rask antagna Isl. kunnig, kunna; unnid,
unna; vitis, vita, ser Grimm blott yngre förderfvade former
(I. 926), hvilket Rask sedermera tyckes endast till en de
vilja erkänna," då han anmärker, att 2 pl. har i några ord
-ut, i andra —-it; 3 pl. oftare -u (o) hos de gamle, -a hos
de nyare; hvarpå såsom exempel anföras: skulut, skulu; etqu
(it), eigu (a), vitis (w), vita (uj; men blott kunnit, kunna
(Vejledn. s. 57). I en senare del af grammatiken nämner
” Al Grimm bar i denna punkt anat rätt, skall visas af de här längre
fram meddelade exempel ur de bästa källor, både Is. och Forn-Svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
