Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il BOKEN. — GAMLA ANOMALIER. 267
Grumw, att ett dubbelt partic., starkt och svagt, synes till-
komma ifrågavarande anomalier, hvilka väl i Mös. Göt. ega
blott svagt partic., men i F. Hög-T. äfven starkt, uti några
ord (IV. 467). I sista uppl af första delen har Gnrium 414
hit hörande verb, under fortfarande saknad af ett Mös. Göt.
unnan (I, uppl. 3, s. 560); hvaremot ett impf. daug, i en-
lighet med Grimwss förutsättning, blifvit upptäckt (se Scnurze).
Då emellertid det abnormala förhållande eger rum, att infin.
är, till sin vokal, öfverensstämmande med pl. af ett presens,
som i sjelfva verket är ett impf., måste en annan infin. tän-
kas såsom ursprunglig. Griuxn, tillämpande på dessa anoma-
liee de 5 ljudföljderna, har, efter hvad af sammanhanget kan
slutas, förestält sig den förhistoriska infin. i Mös. Göt såsom
innan, kinnan, Pairban, dairsan, skilan, minan, migan (eller
mugan?), eigan, veitan, diugan o. 8. v. (jfr. Gram. 1. 30 m.
f. st.; I, uppl. 3, s. 560—561). Också förutsätter GaBE-
LEnzZ skilan, minan (Gram. s. 89), Scrurze minan.” — I följd
med nyssnämnda anomala verb har Grium stält ett annat,
det Mös. Göt. viljan (velle), som i presens saknar all indika-
tif form, och i stället begagnar konjunktiven viljau, pl. vilei-
ma (I, uppl. 2, s. 853), hvilken plural, äfven han, är im-
perfektets; men i afseende på det äldsta themat har Grimm
tvekat mellan ett vilan, val, och ett veilan, vail, (IL. 28").
Ordningen är nu att tillse, huru härmed förhåller sig i
vårt fornspråk, och hvad ur Isl. källor kan förebringas, till
utredande af några tvistiga punkter. Man finner:
unna (älska, unna); Isl. unna, ann, unnum, unna, ynni, wuat
(se Rasz Vejledn. s. 57); Sturleson I 445 unnu (älskade);
Homil. 39: 2 huat gup hever vnnet (hvad Gud har äl-
skat ”""): VGL. I. A. B. 45 vill sinum barnum arf vnne
(tillskynda); Kg. Styr. II. 38 afunna (afundas) androm
lof ellr goda frägd; Ivan 4033 at iok henne swa hier-
telika an (älskar); St. Rimkr. 4: 4 Ihwem han thet an
(unnar); Bonavent. s. 404 han afun (han afundas); Hert.
ÅERRRR nee
"I det af Grimu senast utgifna arbetet finner man angifna infin. kinnan,
bairban, dairsan, skilan, minan, migan, eigar, veitan, diugan
(Gesch. II. 906).
" Slutligen har det senare vexelfallet fått företräde (se Gesch. II. 800).
”"" Stället är likväl tvetydigt; vnnel kan möjligtvis vara part. preter. af
vinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
