Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HU BOKEN. — GAMLA ANOMALIER. 279
förevetter (förhåller sig), förevettande (förbållande), nu me-
rendels förevetande (jfr. wveter till eller vetter till, förhål-
ler sig).
dugha, dogha. Af ett Mös. Göt. dugan förekommer ett impf.
davg (se GaBetentz och Scmuize), i presential mening; F.
Hög-T. tugan, tukan, har touc, tohta (Grimm I, uppl. 2, s. 882);
ÅA. Sax. dugan, deah, duhte (909; jfr. Rask, A. Sax. Spr.
8. 63). Isl. duga bar blott svaga former: dugi, dugéa, dyg-
&, dugat (Rask, Vejledn. s. 54); Edda Sem. s. 90 v.
45 dugpi, Stureson 1. 488 dugat, Ol Hel. S. s. 23
dugat. Kg. Styr. II. 47 dugr; Cod. Bur. s..25 dughpe;
Bonavent. 8. 233 enkte (inte, icke) hafdhe os doghit föd-
has; Bjärk. R. 2 pr. doghande men (redbare, hederlige
män). Något impf. dög har icke anträffats i skrift, men
är rätt allmänt i folkspråket, der man äfvenledes, på vis-
sa ställen, förnimmer ett presentialt begagnadt dog. Den
allmänna böjningen är nu duga, duger, dugde, dugat någon
gång dugt eller dugit. Till förevarande anomali räknar
Grumm (II. 23) icke allenast A. Sax. dugug (dygd), men
ock Mös. Göt. dauhtar (dotter); det senare under åberopan-
de af magus (son; jfr. måg), från magan (förmå).
vilia. Mös. Göt. viljan saknar pres. indik., och nyttjar i stäl-
let impf. konjunkt. viljau, pl. vileima; men det svaga impf.
vilda tillbörer indik. Uti Isl. har man vilia eller vildu;
Å sing. vil; 2 sing. vill (för vilr), emellanåt viltu eller
vilt, som, enligt Rask, är den nyare formen; 3 sing. vill;
vilda, wvildi, viliat (Vejledn. s. 56); Homil. 67: A ec vil; 6:
2 pu vill, 24: 4 eige vilr guPp (ej vill Gud), 44: 2 vili-
at; Fragm. Isl. på flere ställen pu vilt och pu vill; Kon-
gespeilet s. 80 pu vilt. Om F. Svenska vilia må antecknas:
Upl. L. AE. B. 41: 2 wil iek (jag), 10: 4 will iek; J. B. 4
pr. willt bu; Cod. Bur. s. 439 vil iak; pu vilt; Kg. Styr. IL
49 tu wilt; Carl XII:s Bib. Math. 8: 2 wilt tu; VGL. I.
K. B. 45 pr. vill han, och så i allmänhet; Gottl. Hist. 3:
5 wilin ir (viljen J); VGL. I. K. B. 22 cen per wilia
(om de vilja); 48 num han wili (pres. konjunkt.; med
mindre han skulle vilja); J. B. 44 num alli wili; V. S. &
uildi iec (ville jag); Cod. Bur. s. 400 var herra vilde (vår
herre ville); Bonavent. s. 205 han ville; Upl. L. Conf. wir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
