Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283 II BOKEN — GAMLA ANOMALIER.
angifver sig såsom impf. Vid sidan deraf kan till äfventyrs
ställas ett uttryck i ÖGL. R. B. 26 pr. andre tue bet uita
ok ner uaru (voro), der lagverkets utgifvare föreslagit läsar-
ten wuissu (3 pl. af det svaga impf.) i st. f. uita, men detta
sistnämnda möjligtvis står för vitu. För öfrigt kan anmärkas,
att de af ifrågavarande verb, hvilka nyttjas som hjelpverb, i
det nu lefvande språket ofta liksom sammansmälta den presen-
tiala och imperfektiva bemärkelsen, t. ex det kan, skall, tör
nog hända, hvilka stundom kunna utbytas mot det kunde,
skulle, torde nog hända. Särskildt är fallet med måtte, mån-
de, måste, att de, änskönt uppenbara impf., likväl med myc-
ken fördel begagnas äfven såsom presens. Detta ensamt skul-
le bevisa möjligheten af de här omhandlade starka imperfek-
tens användning såsom presens, om icke verkligheten deraf
redan vore ådagalagd.
Frågan om den förmodade grundvokalen i dessa verb
försvåras derigenom, att infin., uti vissa af dem, icke före-
kommer, uti andra blott i yngre skrift är synlig; i vårt nu-
varande språk saknas infin. till månde, samt till må och tör
såsom hjelpverb; skola nyttjas ej i hvardags-tal. Emellertid
har man i den förut meddelade historiska teckningen fått göra
bekantskap med ett presens skil, som låter ana en infin. skilo,
hvilken ock skulle bekräftas af det Isl. pres. konjunkt. skylt
om det stode för skile; spår till mina har man i minna;’
Isl. mega står ej långt från miga; Mös. Göt. veitan innebåller
redan grundljudet; hvilket jemväl kunde sägas om lsl. eiga, ifall
Isl. hade Mös. Göt. ljud-systemet; Mös. Göt. daug, Sv. dög, förut-
sätter diug-o. 8. v. Likväl förete sig här, vid tillämpningen
af lagarne för vexel-ljudet , åtskilliga svårigheter, dem Gam ej
heller kunnat besegra, i afseende på de Mös. Göt. magan,
skulan och ett par andra (se I, uppl. 3, 8 564). Att ord,
så ofta begagnade som de förevarande, skolat företrädesvis va-
ra utsatta för tidens åverkan, är lätt begripligt.
De Skandiska rikenas språk-häfder sprida blott ett sväl-
vande ljus öfver det rätta förhållandet med vilia. Homils
” På det i Ol. Hel. 8. förekommande skildi och mindi, mindu, får vil
ej mycken vigt läggas; enär i samma handskrift £ står för y uti ett par
andra ord, och man således här kan misstänka, att det menas skyldi,
myndi, myndu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
