Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOKEN. — VACKLANDE VERB 293
Upl. L. V. B. 20: 3 anners (annans) almening fare (öf-
verfara med plog?) cellr fikic; farr cellr fikir; Westm. L.
I. B. B. 24 farith oc fikt. Denna flexion, ännu den mest
begagnade, låter lättast förlika sig med det gamla subst.
fikt (fikande) och det från fordom qvarstående, adjektift an-
vända fiken.
bräka är sannolikt i grunden detsamma som Isl. breka (gny
efter, enträget begära); men detta finnes upptaget under 4
konjug. I Cod. Bildst. s. 213 läses nöteno hörör at röta
(nötet tillhörer att råma) ok fareno at brekia; 534 faar
brekto. Flexionen i senare århundraden 2 konjug:s, är ock
i våra dagar den mest värderade.
öka (jfr. 8. 470). För närvarande tyckes man för detta verb
företrädesvis välja 4 konjug., synnerligast i presens; och väl
vore, om, genom denna böjnings allmänna godkännande,
det långvariga vacklandet en gång kunde upphöra.
vålla (jfr. s. 496) håller sig i folkspråket merendels till 2
konjug.; men i skrift har denna, på senare tider, fått gif-
va vika för den 4:a.
tillvälla, en yngre bildning med öfvergångs-ljud från valda,
står härigenom i ett närmare förhållande till 2 konjug.;
hvilket dock ej kunnat afvända en allt mer afgjord rigtning
åt 4 konjug.
syna (jfr. s. 403).
unna (jfr. s. 267) och förunna blifva i tal ofta böjda efter
2 konjug., men i skrift gemenligen efter 4:a, hvilken lärer
kunna ”antagas såsom normal för tillfallet.
skira. Isl. skira (göra klar, rena, döpa) går efter 2 konjug.
ÖGL. Kr. B. 24: 1 skira (rena) kirkiu garkin; i 4607
års uppl. oskirder (oskärad). Ur samma rot utgånget, om
än icke samma ord, är sannolikt skiera, skera"; t. ex.
Upl. L. Kk. B. 22: 4 skiera (rena); 15: 7 pa han kirkiu
skierir; Vestm. L. 11. Kg. B. 6: 4 at fella han (honom)
eller skera (förklara oskyldig); ÖGL. Kr. B. 24: 4 (i en
” Vanlig brytning af i till ie lärer icke här förekomma; att döma af
Isl. skira. med 4£ (icke i). Äfven Isl. har både skir och sker (clarus):
kanske står & för ei (liksom &X, semper, för ed uti äldsta språket). då
sker, för skeir, blefve vexel-ljud af skir. Jfr. annars sighia och segh-
ta, Isl. skrikia och skrekia (skrika) m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
