Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UI BOKEN. — PRES. INDIKAT. 343
der Mös. Göt. har -P, med motsvarighet i andra befryn-
-dade språk, var han mera tveksam (jfr. Gram. I. 912,
1044, 1062). Nu tyckes han finna det Ny-Tyska -st,
för 2 pers. af pres. och impf.,” lika organiskt som det La-
tinska uti preter. (Gesch. II. 883 ”’). I fråga om det voka-
liska person-tecknet har han antagit, att ett organiskt i är syn—-
koperadt uti 2 och 3 sing. pres., af de starka verben och kort-
stafviga svaga (3 klassen) uti Isl.; så att det tillförene hetat
ferir, telir, ännu tidigare teljir (Gram. I. 942, 924). I
Sanskrit ha de primära formerna af 2 sing. vanligen si, de
sekondära s; i så väl Sanskrit som Zend de förra af 3
sing. ti, de senare t, såsom alla Lat. former af 3 sing.
(jfr. Boer, Vergl. Gram. 8. 645, 650, 659—661).
40 Gammal Isl. och Norska inrymma i £ pl. af pres. indik.,
jemte -um, ofta —om, hvilket sistnämnda är i Homil. en
ytterst sällan frånträdd normal-form; i verb med vokaliskt
slutande stam blir flexions-vokalen än bibehållen, än icke,
t. ex. Homil. 91: 2 truum, 92: 4 truom, men 20: 4
snumsc, Ol. Hel. S. s. 25 trum, Fer. S. s. 472 fåm, i
allmänhet siåm (se) eller siom (såsom i Homil.). De äld-
sta Forn-Svenska skrifterna ega -um, t. ex. VGL. I. Br. 2
undirstandum (förstå) vir, 3 wuilium vir, ÖGL. JE. B. 20:
A uir takum; Upl. L. Pref. setium wir, gitum; de yngre
oftare —om. Vokaliskt utgående verb äro härförinnan sär-
skildt afhandlade (jfr. s. 139). Forn-Tyska språken äro in-
bördes öfverensstämmande i flexions-vokalen a,”” men skilja
sig för öfrigt; så att Mus. Göt. har i starka verb -am, F.
Hög-T. -ames, F. Ned. Sax. -ad, A. Sax. —-a86, F. Fris.
-ath (se Grimm och Rask). Sanskrit, Grekiska, Latin, Li-
thauiska, Slaviska äro sins emellan afvikande, utom hvad
m angår (jfr. Grimw Gram. I. 4062). De F. Hög-Tyska
formerna (se här framför s. 26), med slutande mes (dock
” Det F. Sv. t i kant, skalt, est m. f. är förut behandladt (s. 280, 284),
och blir ytterligare under impf. närmare pröfvadt.
"" Jfr. Rask, Isl. Spr. Oprind. s. 258—9, der det Ang. Sax. och Tyska st
sammanställes med en gammal Grekisk form.
”" Ett exempel på Isl. a eger man på ett ställe i Jon Erlendssons båda
afskrifter af Are Frodes Sched&, neml. ver vitam (Islend. S. I.
378); det må nu vara skrif-fel eller icke. Jfr. i närvarande skrift s. 266
och 277.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
