Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NI BOKEN. — PRES. INDIKAT. 315
det i många rigtningar djerft framträngande a, och upp-
rättbåller sig mindre såsom sjelfständig form, än såsom ett
af enskilde författares tycke beroende undantag, knappt mer
ens i Kansli-stilen närmande sig egenskapen af regel; och
då detta e, uti 4 pl. af pres. indik., i sjelfva verket är en
för den äkta Svenskan främmande vokal, under öfvergångs-
tiden upptagen egentligen blott i skrift, och i passivet oan-
vändbar för indik. (jfr. s. 40), men a vunnit i allmänna
bruket ett afgjordt företräde, har i denna afhandling a blif-
vit praktiskt antaget, utan betraktande af dess möjliga ur-
sprunglighet i förhistoriska tider. 1 vokaliskt slutande stam-
mar kommer vid böjningen ej mer någon ytterligare vokal
i fråga. — Ett enda pres. indik. har i 4 pl —o, neml.
äro; men huru detta kan eller bör uppfattas, är förut (s.
283) visadt. Formen äre, en nu föga begagnad qvarlefva
från Danska språkväldet, har äfvenså litet stöd i den gamla
som nya Svenskan.
5:0 Särskild verbal-form för dualen, bland Germaniska forn-
urkunder allenast i Mös. Göt. att träffa (se Grimm, Gram. l.
1049; Gesch. II. 966), saknas både i Isl. och F. Sv. för
alla tempus; ehuru i vår äldsta bokskrift, såsom ännu uti
Isl., egen pronominal dualis (se derom närmare vid behand-
lingen af Pronomen) förefinnes. Så högt upp i forntiden,
som i Homil., är den verbale dualen formelt den samme som
Pluralen, t. ex., i 4 personen, 32: 2 hofom vit (hafva vi),
vit erom, 6: 4 scolom vit. Ej annorlunda i VGL. I. J. B. -
2: 4 binpum (eller biupum) wit, Upl. L. &E. B. 11: 2 at
wit bapir afflum ok bapir giömum (att vi båda förvärfva
och bevara). Få äro nu de landskap, der slut-konsonant
ej är afnött i det hit hörande pronomen; och i de trakter
af Dalarne, der vig nyttjas (såsom i Wåmhus), blir det bru-
kadt både för dual. och pl.; så äfven der vir gäller (såsom i
Elfdalen). — Gottländskan har blott vör, till form plural, hvilken
i verbet är lika med singularen (jfr. Säve s. 235—244).
6:0 Ett för Svenskan eget drag är det i 2 pl., för alla tem-
pus och modus, sedan gammalt beståndande -n (angående
det Bibliska -r uti imperat. handlas, der denne modus fö-
rekommer); och icke mindre eget är det lika ovanskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
