Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 1 BOKEN. — PRES. INDIKAT.
—i (e), som alltid föregår -n,’ derest icke stammen sjelf
ändas på. vokal, såsom i de enstafviga verben (jfr. 8. 439).
I runor ses 2 pl. blott imperatift, men äfven då in, un-
dantagsvis -ir (se Imperat.).. I VGL. och Upl. L. är 2 pl
icke begagnad; men i ÖGL. läses Vins. B. 3 pr. ir delin
(J tvisten), 6: 4 pa ir uiper köptis (då I afslöten köp er
emellan); i en något yngre handskr. på förra stället tt -de-
lin, på det senare it köptins; Södm. L. pj. B. 16: 2 i
hawin, äldre Vestm. L. B. B. 6 pr. i sorin (J svuren),
Gottl. Hist. 2 witin ir, ir wilin, 4 wilin ir, sculin ir,
Skenninge Stadga (af år 4285) 4 ir gangin (Sv. Dipl. I.
668; i afseende på handskriftens ålder se VGL. s. XXV)
Cod. Bur. 8. 4 hauin it, 509 i erin, 548 i pulin. For-
men -in, både i pres. och impf., uppgår således bevisligen
rätt högt upp i forntiden; och i imperat. är den lika gam-
mal, om ej äldre. Att den icke dess mindre innehar en
blott sekondär ställning, intygas af flere omständigheter. Vis-
serligen kan ett med 3 pl. pres..indik. öfverensstämmande
-nt, i 2 pl. af hvarje modus, undantagsvis varseblifvas re-
dan i F. Hög-T. (se Grimm, Gram. 1.-857); och detta fram-
för -t inskjutna n, som af vissa Med. Hög-T. skalder än
allmännare brukas, betecknar Grimm såsom Schweizisk eller
Schwabisk, ännu fortlefvande munart, liksom —-en i en del
handskrifter anses för Rhenskt folkspråk (I. 932); dock har
under. alla tidpunkter —t, i äldsta tider med annan vokal
för olika tempus och modus, varit i Hög-Tyskan det nor-
mala, liksom -p i Mös. Göt. (jfr. de i andra Boken fram-
stälda böjningsmönstren s. 24—26). 1 F. Ned. Sax. och A.
Sax. ses -n för .konjunkt. och impf. indik., i F. Fris. för
impf. indik.; men dessa språk ega der -n för alla personer
af pl., och intetdera har det för 2 pl af pres. indik. eller
" MouncH upptager i böjningsmönstren för Forn-Svenskan far-ipb, tal-du,
kall-u3 (förmodligen tryckfel för kall-i3), kalla-&u, égub eller ågup »
vilup, skulubs m. fl., särskildt i Runor irup, i Gottländskan tru,
eller järup 0. s. v. (F. Sv. Spr. s. 48—5353). Detta allt är blott theo-
retiskt uppgjordt, utan stöd af någon genom tryck känd urkund. Också
uppställas dom-in, täöl-in, dug-in, kall-in, vårin, ågin, skulin (s.
49—352); och bland rättelserna bar MuncH anmärkt, såsom tillägg till s.
47, att »i F. Sv. finnes -in, f. -i&». Härvid bör dock noga märkas,
att i Svenskan -n icke, såsom i Norskan -r, utgör blott alternatif, utan
normal form, och att -in äfven alltid står för -up.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
