- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
318

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348 Il BOKEN. — PRES. INDIKAT.

ren), £& såré (J sågen); på andra ställen af samma socken
t ståndir o. 8. v.; uti Elfdalen ir standir, ir siåir (J sen),
ir sågir (J sågen), ir stodir (J stoden), ir ulir (J skolen).
— Granskningen af -r må uppskjutag till Imperat. Att
(6, t) utgjort det äldsta tecknet för 2 pl., i hvarje tem-
pus och modus, är man berättigad att förutsätta, på grund
af förhållandet ej mindre i Isl., Mös. Göt., F. Hög-T. och
delvis i öfriga Forn-Tyska språk, än i Grek., Latin och
andra tungomål af samma ur-stam (jfr. Grwmn, Gram. I
4062; Borr, Vergl. Gram. s. 644). Vårt skrifna -n åter,
i få nu lefvande munarter begagnadt, och i det vanliga ta-
let nästan aldrig brukadt, kan svårligen hit hafva inkom-
mit ur någon Tysk folk-dialekt, och kan icke, såsom i
dessa, hafva inträngt från 3 pl., der, redan före historiens
dagning, i alla Skandiska språk -n spårlöst försvunnit ur
pres. och impf. af indik. Omedelbar inflytelse från de af-
lägsna Färöarne låter icke heller tänka sig; snarare då den
sannolika drifkraften i Färöiskan, oeml. det i 4 pl. till -n
förtunnade -m, som funnit väg till 2 pl.; men ett —n i 4 pl. ses
hos oss knappt ens undantagsvis, i det mest använda tem-
pus, pres. indik.; endast i konjunkt., och äfven der ytterst
sparsamt. Ej mindre äfventyrlighet sväfvar öfver det före-
ställningssätt, att vårt —n vore i sjelfva verket det som an-
ges hafva tillbört 3 pl. öfverhufvud, och som till det yttre
sammanfaller med det för konjunkt. alternatift begagnade i
flere Svenska handskrifter, dock ej i den äldsta (VGL. L),
och ej i Isl. eller F. Nor. Att detta -n skulle, före sin
flykt ur 3 pl. indik., tagit plats i 2 pl. eller dit banatsig
väg ur 3 pl konjunkt., och i den nya bostaden, som jem-
förelsevis sällan besökes, fått ostördt qvarblifva, vore väl
ej rent af omöjligt, men står sagogränsen nära. Tillbaka-
kastad från dessa tolknings-försök, har man ännu en ut-
väg att rädda hypothesernas heder. I gammal Isl. ombyta
ofta PP (8) med nn, der det senare föreställer nd, t. ex!
Homil. kipr (kinder), fipr (finner), Asmund. S. i Frage
Isl. 8. 82 okvgr (okänd); och dylikt kan äfven i F. Sv
märkas, ehuruväl ej der så ofta. Exempel äro mapr och
man redan i äldre VGL.; likaledes apru och andru. Uti
Isl. vexla derjemte ’&r och nn, i part. preter. af svaga verb

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free